Aftonbladet – 15 juni 1858, sida 3

agenter. Arbetarne måste tåga mellan nationalgardets täta massor i en trång linie, som ofta afbröts, på det att de icke skulle kunna stadkomma något imponerande intryck. De usende, som, svängande sina hattar, tillrooade den provisoriska regeringen sin helsning, nåste snart afstå derifrån, ty ropet Ned med communisterna! blef allt högre och högre u längre de framkommo. Sedan processionen var slut och nationalsardet skingrat sig, strömmade stora folkhovar till Gråve-platsen, och då ryktet hade utvredt sig att flera regeringsmedlemmars lif otades, begärde folket att få se dessa. Då Louis Blanc visade sig, emottogs han med ullmänt jubel. Mot aftonen utrymdes Greve-platsen småningom, blott enstaka grupper stannade; och man hörde från än den ena än den andra sland dem ropet Död åt kommunisterna ! Louis Blanc och Flocon hade ända tills nu stannat på stadshuset, och då de gingo hem, visade Flocon på en hop af ungefär hundra dåligt klädda menniskor och sade: De stå när sedan i dag på morgonen; jag har gifvit noga akt på dem. De måste utan tvifvel tillhöra någon hemlig polis. Den der karlen i nidten med de blå glasögonen måste säkert: vara deras chef, ty på hans tecken ropa de. Strax derpå hördes trumman, och en legion af nationalgardet uppmarscherade. Louis Blanc ;ch Flocon närmade sig grupperna och sågo huru folket trängde sig till gallren och derpå uppgåfvo sitt vanliga rop. Louis Blanc sick rakt på dem och frågade en af dem: Hvad hafva dessa gjort att de förtjena dölen, hvarmed ni hotar dem?, Mannen svarade stammande att han icke visste det, utan itt han skrek derföre, att man befalt honom söra ss. Mannen försvånn bland hopen. Flocon gjorde samma fråga och erhöll samma svar. Detta var kontrarevolutionens första fälttåg mot socialismen. Följande dag aflemnade de deputerade från Luxembourg en förklaring, hvari ändamålet med hela demonstrationen uppgafs vara 1) att välja de fjorton arbetare, som skulle erhålla officersbefattningar vid nationalgardet, 2) att gifva sitt bifall till idn om arbetets organisation och association, då detta utgjorde ändamålet med Februarirevolutionen, och för att tillbjuda regeringen sitt bistånd mot det reaktionära partiet. De vederlade på det mest slående sätt ryktet om det afsedda upploppet dermed, att alla deltagarne i demonstrationen voro obeväpnade och att denna försiggick helt fredligt. Louis Blanc försäkrar, att regeringen på bans förslag anstälde en undersökning, men att man ej upptäckte annat än det kontrarevolutionära nartiets intriver. ( Forts.y