LORENZO BENONI AP FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO. 7) Öfversättning. Andra omständigheter bidrogo att göra honom till föremål för djup vördnad, såsom ett lysande namn och utmärkt städade manår, för hvilka han hade att tacka en högst aristokratisk, nästan furstlig uppfostran, och en stränghet i lefnadssätt, värdig kyrkans första ålder. Besynnerliga berättelser om de botöfningar, han underkastade sig, lupo omkring i skolan och voro egnade att göra intryck på våra unga sinnen, öppna för en stark inverkan af allt hvad som var ovanligt, och ingifva oss en djup vördnad för ett hufvud, som vi ansågo redan vara omgifvet af en helgongloria. Så rättvis som det var möjligt att vara i hans ställning, vänlig och human, fastän systematiskt sträng, i högsta grad medvetande af sin pligt, förenade den allvarsamme mannen hos sig, i yttersta måtto, en ifrig katolsk prests dygder och fel. Oinskränkt var hans tillgifvenhet för den unga hjorden, som var honom anförtrodd och för hvars eviga väl han ansåg sig vara personligen ansvarig inför Gud; men denna känsla af ansvarighet förledde honom att drifva intoleransen till en höjd af grymhet värdig en Torquemada, i alla de all, då han, med eller utan skäl, såg den ringaste förseelse emot religionen. Och sådan är makten af hvarje troslära, djup och uppriktig äfven då den drifves till ytterlighet, att, oaktadt dess verkningar ofta åstadkommo ett allvarsamt ondt, vi sågo med beundran å den framlutande presten, hvilken, vid sådana tillfällen, upprättande sig, likasom genom ett underverk, till sin fulla längd, stod majestätisk och obeveklig, likt Moses, när han, nedkommande från berget, fann israeliterna tillbedjande guldkalfven. Derjemte och för att så mycket bättre kunna vidmakthålla det flerfaldiga inflytande han hade, försmådde pater Rettore icke att begagna en viss taktik, som bevisade hans långa och djupa erfarenhet rörande barn. En viss grad af hemlighetsfullhet omgaf alla hans erningar, isynnerhet de bestraffningar han ådömde. Det var t.ex. icke ovanligt att kallelsen att infinna sig hos pater Rettore åtföljdes af den sålunda kallades försvinnande. Hvad hade blifvit af honom? Ingenting röjdes, och det var endast genom hans återlemnande till sina kamrater som det blef kändt att han måhända sutit i fängelse. Detta var Venedigs system, tillämpadt på en skola. ) Se Aftonbl. n:ris 128—131 och 133.