Aftonbladet – 12 juni 1858, sida 3

m:me Ristori. Det är en naturlig rättsgrundsats, att alla varelser; böra i rämste rummet fänka på sin sjelfbevarelse, M:me-Ristori kan gerna rysa, storma, skälfva, våndas i dödsångest och dö så mycket hon behagar; jag är för min del fast besluten att icke på något sätt blanda mig iden saken. Men en slägting, som för tillfället befann sig hos mig (jag har . sedandess alltid. misstänkt att han hade några afsigter på min qvarlåtenskap), invände genast: Min onkel, det går alldeles icke. an att, ni vidblifver ett beslut, fattadt under inflytande af det dåliga lynnne hvari ni. naturligt nog, jag meger det, blifvit försatt genom den oförmodade uppenbarelsen af en tragisk skådespelerska, som kan blifva er l:ka olycksbringande som Rachel, och kanske ännu mer till följd af hennes konstnärskaps belt hållet italienska karakter; men ni är skyldig ert åhundrade, ni är. skyldig samhället, till gengäld för hvad ni såsom skattdragande får bidraga till teåtrarne, ni är skyldig den utländska: tidning, som ni emellanåt underrättar om det anmärkningsvärda, som: tilldrager sig hos oss, ni är skyldig er sjelf att gå och höra m:me Ristori. Hvad figur: skulle ni derförutan göra då ni visade er i sällskapslifvet, och, jag frågar er, hvad figur skulle ni göra då ni skulle tala om m:me Ristori med edra svenska litterära vänner. ? Godt och väl, min vän, svarade jag i min tur, i det jag slungade åt bonom en blick, som åtminstone lät honom förstå, att jag icke lät lura mig i afseende på hans hemliga afsigter på min qvarlåtenskap, — godt och väl min vän; ni företager er att lexa upp er onkel; det är så: tidens sed. Nå väl, jag skall gå och höra m:me Ristori, jag skall gå, om det äfven skulle kosta mitt lif; men om jag kommer lyckligt och väl derifrån, så svär jag vid de odödlige. gudarne, Styx och Eumeniderna, att jag aldrig mera skall göra om det.n Det var under,sådana omständigheter som der en vacker dag spred sig. uti den dramatiska. verlden och kort. derefter äfven i: den öfriga verlden en nyhet, en nyhet (jag skulle nästan ha lust att här göra på samma sätt som m:me de Sevignå och uppskjuta förklaringen ett tjugotal sidor); en nyhet, i sjltva verket, i yttersta grad. öfverraskande, förvånande, häpnadsväckande, nemligen att m:me Ristoriskullespela,nej, jag misstager mig, skulle tolka (ty så lyder. den för: närvarande. antagna konsttermen), skulle tolka... hvad? då2. I himlens namn, : hvad? — Jo, Phedre. Racines Phedrel. Nej, det -ick möjligt. . Jo, det: är möjligt; det: är. till och med säkert: o..s. v.. Och så förhöll det sig verkligen; M:me Ristori komme måhända icke att tolka rolen i fråga, men. hon. hade icke förtbhy. beslutat försöka. det. För att vara uppriktig; måste jag bekänna att jag kände mig starkt frestad att gå åstad och. bevittna. huru försöket skulle slå. ut; men bunden, af en förfärlig ed, kunde jag icke tänka på att bryta den... Min slägting. njöt af min. förlägenhet; han erinrade, mig. spefullt. huru. jag skulle. se mig ur stånd. att. tala om, att. redogöra. för en representation, för en: triumf eller. ett: misslyckande, hvarom hela: den litterära verlden skulle. tala i åtminstone åtta dagar. Jag lät honom hållas: med. sin iovärdiga -skadeglädje, men, lofvade inom. mig att jag skulle komma den på skam. Jag resonnerade så här:. Vi ha. i.Paris utmärkta -kritiei.. Under innevarande årstid gå dessa herrar ut att promenera. Nåväl, jag behöfver. endast gå ut-dagen efter det den märkvärdiga representationen egt rum, och jag-skall: bestämdt möta minst två af dem, insupande frisk luft efter att dagen förut ha insupit teatersalongens brännheta ångor. Två kritieci, det är mer än som behöfs för att jag skall kunna bilda mig ett omdöme huru det lyckats m:me Ristori satt tolka Phedre. Jag skall till och med blifva bättre och fullständigare underrättad än om jag brutit min ed. Det är en alldeles gifven vinst. Jag skall kärna tala om händelsen som-en bok, och min värda slägting skall bli ursinning. Jag försummade icke att sätta i verket denna planssoch ni skall finns att den lyckats utöfver all sin förväntan. Jag. hade ickö-tagit fyra steg utom porten innan: jag: stötte påsen af de. efterlängtade kritici, och utan att-jag. ens behöfde görarmig besvär att fråga honom, tilltalade han mig genast, dervid följande-samtal:uppstod: Han. Känher mincherre till stenelefanten, hvilken en mån, den der spanade: efter: ett konungarike, påträffade på stranden af en stor flod vid fotensaf:ett högt berg? ; Jag. :Dexina elefant; min herre, är mig fullkomligt obekant: Häån.: Det gläder mig då: att kunna, göra er bekant med honom. Det är en elefant, som manneny, den def spanar efter ett konungarike, endast behöfver bära öfver till andra stranden för att blifva konung. Jag. Ja så, jag förstår, och den der elefanten är väl bra tung? Sr Han. Ni har det. Nåval, mime Ristori har burit denna elefant. 6 3 Jag. Till andra stranden? Ja, nu förstår jag fullkomligt. klen Han. Ja, m:me Ristori har burit honom. Hon: har tagit honom i sina marmor-armar. Jag. Min Gud, hvad hon måtte ha lätt att förvandla. sig! .En annan. skulle -hactagit hönom i sina armar af kött och:ben, eller isina armar helt simpelt, hvilket väl varit allt som behöfts. Han. . Hon: har. tagit honom, säger jag er. Elefanten ville väl icke..; . ss Jag... En, sådan löjlig. er.vishet! . Han. Han ville icke; han tjöt, han röt, han utstötte klagoskri, han: utbröt :i raseri. j Jag, Kors, ett sådant vildsint kreatur.