Aftonbladet – 12 juni 1858, sida 2

Professorn blef rörd och gaf efter för min begäran, yttrande vänligt: Ni erhåller. i dag en dubbel triumf, ty ert hjerta är lika så godt som ert hufvud. Jag vill här, för att ej mer återkommg till detta ämne, tillägga, att denna dags seger qvarstod fortfarande såsom en minnesvärd händelse i skolans annaler, att i några kretsa uti staden föreslogs att min Philocteteg dö skulle tryckas; och att min vän Alfredo. var nära att bli tokig af glädje: SJETTE KAPITLET, På eftermiddagen tycktes prinsen ha fullkomligen återhemtat sig och stod fördjupad i ett samtal med Anastasio, Barilli och andra sina anhängare. Jag tviflade icke uppå att de uppgjorde någon: komplott emot mig, och något mindre kunde jag icke förvänta mig emedan jag kände min motståndares hämdgiriga karakter. Samma afton blef jag verkligen utsatt för följande retsamma upptåg. Under den halftimmas hvila, hvilken följer på aftonmåltiden, satt jag på en bänk i skolrummet och pratade stilla med två eller tre kamrater. Prinsen började att gå fram och tillbaka framför mig med korsslagda: armar, höjande sturskt på axlarne och kastande trotsiga blickar på mig hvar gång han gick förbi: När detta blifvit upprepadt tre eller fyra gångery förlorade jag tålamodet. Hvad vill ni mig nu? utbrast jag. Jag förmodar att ni åstundar ett annat prof. Allt: för gerna. Ni torde ha bättre lycka på latinsk vers eller prosa. Hvad; bryr jag mig. om: dina verser. eller din prosa? svarade prinsen: föraktligt. Behöfver jag det för att lefva af? Men. hvem är den starkaste? Det skulle jag ha lust ätt