Aftonbladet – 12 juni 1858, sida 2

Saken medgifver ingen undskyllan; derigenom kan ni endast förvärra er förbrytelse. Det uppstod en några minuters tystnad, hvarunder professorn återfick sitt lugn. Låtom oss nu se signor Lorenzos snilleprof! Af honom befarar jag intet bedrägeri; allt hvad han gör är ärligt, — och derefter begynte han att läsas Allt hvad jag kan säga är, att mitt poetiska försök väckte så mycken entusiäsm hos läsaren och åhörarne, att mer än ett ställe deriemottogs. med. högljudda bifallsyttringar. Ett dussin filosofer (så kallade vi de studerande i filosofiska klassen), hvilkas lektion slutats en half timma före de andras, rusade in i vår sal, dit bullret hade lockat dem, och begärde att dem måtte förunnas den ynnest stanna qvar, hvilket signor Lanzi benäget tillät. Ingenting saknades i min triumf, om icke åsynen af prinsen, så helt och hållet öfverväldigad af blygsel, hade blandat med den glädje, jag rönte, en stark känsla af ledsnad och nästan af samvetsqval. Han lutade sitt hufvud emot bordet och bemödade sig förgäfves att qväfva de snyftningar, hvilka röjdes af hans tungt arbetande bröst. Sedan läsningen blifyit slutad, komplimenterade professorn mig på: det mest smickrande sätt; han förklarade mig för segrare och förordnades att Decurionen skulle öfverföra på mig min medtäflares flitmärken. Vid dessa ord kunde -pritisen ej längre uthärda. Han steg upp snyftande och gick ut. Mycket rörd, bönföll jag. med tårar i ögonen, hos signor Lanzi, att han. måtte återkalla denna del af sin. dom, : Långt ifråny sade jag, att önska mig-någöt af prinsens flitmärken, skulle jag gerna ge alla mina egha, för att icke ha förorsakat honom så .mycken smärta.,