Aftonbladet – 10 juni 1858, sida 3

ker ungt folks vördnad; som-att Behandla dem med en viss grad af aktning, hvilket gör det till en hederssak hos dem att bemöda sig att förvärfva en god tanke öm dem. Men hvad som måhända mest bidrog till att befästa vår lärares i poesien myndighet och: popularitet var att signor Lanzi icke var prest. Hade han varit prest eller munk, två ord, hvilka bland.,oss voro liktydiga med tyrann och tok, skuile han ofelbart ha råkatut för illvilja-och en; systenvatisk opposition, som han visserligen under tidens lopp skulle ha öfvervunnit, men icke utan möda. Som hån brukade: stöflor och rund hatt.i stället försden presterliga trekantiga, och svarta silkesstrumpor, fann han ingen ogynnsam fördom emot sig, och vi kände snart att vi kunde utan förnedring anförtro oss åt hans ledning; sådan var åtminstone vår tanke i skolan. .Signor Lanzi egde dessutom inre förtjenster, mer än tillräckliga att intaga. våra unga sinnen. Hans lärdom :i grekiska och latinska litteraturen var verkligen ofantlig, och han vär ganska kunnig i-archeologien. Det fanns knappt någon grekisk eller-romersk författare — äfven den mest obetydlige — somchan icke hade analyserat, dissekerat, smält i sim: hjernäs degel; det fanns knappt någon förklaring öfver en klassisk författare, hvaröfver ;ban ieke sjelf: gjort -kommentarier: Det var ett verkligt nöje att höra signor Lanzii hela tinimar tala öfver Caionisanimum a-rocem af Horatius, eller insättandet af ett r i stället för ett vi ordet Diva. Att döma af högtidligheten i hans ton, skulle man ha kuhnat tro, att hela verldens öde berodde på den frågans; Han var uteslutande i sin beundran för de ;klessiska. författarne; och han. kunde, nästan gråta öfver Fons Blandusie splendidior-vitro, .hvaremot Shakespeares och chillers skönheter alls icke rörde honom. Han