danför sig och midtför lärjungarne, ett: stort apper, hvarpå lexan står skrifven med stora bokstäver. Han rifver förargad bort det och kastar häftigt bitarne rundt omkring sig. fällan tillsiger nu att bära fram temaböckerna; men knappt ett dussin ibland femtio kan hopsamlas. Spindelben beskörmar: sig öfver en så ofantlig brist, och frågar de skolkande huru det kommer till. En pekar med jemmerlig uppsyn på sitt af tandvärk förfärligt svullna kindben, hvilket säkerligen en stund förut var i sitt naturliga skick; en annan har vrickat sig i handleden och framvisar den förvriden för professorn; en tredje sticker upp ekfingret, ombundet med en linnelapp: han bar skurit sig i fingret ända till benet; andra påstå dristigt att de lemnat in sina temaböcker och att de måste ha blifvit undanlagda. och rusa åstad för att söka efter dem, endast för att åstadkomma oreda; Stackars Spindelben måste åtnöja sig med hvad han fått, och börjar läsa. 5 Sedan. professorn företagit sig detta, företaga hans åhörare sig annat; några lägga armbågarne på sina bord för att taga sigen liter lur: så trefligt de kunna, andra spela dam: andra spela udda och jemt; andra bombarder: hvarandra med Papperskulor; de öfriga, hvilke icke ha någon sörskilt sysselsättning, prata. skratta eller gräla med samma frihet som on allsingen professor vore närvarande, Den stackars mannen låtsar se eller höra ingenting. till dess bullret blir så starkt, att hans rös icke höres: Vid denna kris ropar han: Gos sar! Det-der oväsendet är alldeles:opassande det hindrar dem, hvilka ha vilja att låna mig uppmärksamhet. Jag bad i gårsoch jag be åter i dag dem; som icke bry sig om att hör: på, att de måtte prata der;, pekande på nå. gra tomma bänkar i andra ändan af salen De flitiga och beskedliga, hvilka, derom är