Aftonbladet – 10 juni 1858, sida 2

LORENZO BENONI AR iv f FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO:) Öfversättning. Denna dag, så lång och ledsam för mig; hade förflutit som en blixt för prinsen i-en oafbruten skedja-af, triumfer.soeh. nöjen... Medan jag sträfvade att svälja mina tårar deröfver att mitt hoppoblifvitsså bittert bedräget, njöt han till det yttersta hvarje höje; hvarom en skolgosses mest. yrande inbillningskraft kunde drömma. .Hyatje ord af denna undersagå var såsom en droppe sjudhet olja på ett sår, och i trots ef alla mina -bemödanden—attdölja mina känslor, förrådde sig utan tvifvel afund och barm till någon viss grad uti mitt anlete. Min uppsyn, äfven i denna dag, är en sqvallrare, som, jag. må göra hvad jag vill, -jag..ej-.kan styra. Naturen ämnade mig, icke till diplomat. Du ser örolig ut, Lorenzo! sade prinsen, plötsligen fixerande migisys ng be vs Hyilketgynnande tillfälle att-kasta en bitter droppe i hans fröjdekalkt Jag kunde ic! låta det gå förloradt; jag svarac ös me den mildaste ton: Alls icke, min bä rat! Om jag kände någon oro, var det för er skull, mej er berättelse har fullkomligen skingrat den. -.-Hvilken. oro, i himlens namn, kunde du känna för mig ?, frågade prinsen med en ton af missnöjd förundran. : ÅH, en Trycket naturlig,,svärade jag. Antag att kungen, i stället för att fråga efter pappa-och mamma och dylikt, hade frågat ) Se Aftösbl. nr 128-130,