Aftonbladet – 10 juni 1858, sida 2

gande sina händer Vet du, Lorenzo, att hvad du sade i: går afton om den stulna sonetten har åstadkommit stor uppståndelse bland våra kamrater? De ha fått tag i Frugonis bok. -.Dåt är just så som du sade; prinsens sonnett ärcett rent plagiat, bara afskrift; öch Federigo, :som rätteligen bort få priset, är. ursinnig. Och det må han väl varan, svarade jag. Då får honom nog på vår sida, utbrast Alfredo. , Ja, ja, allt i sinom tid; men jag har just nu någonting. för bänder. Trordu att jag redan har slutat med prinsen ? SJag kan just icke vetax, svarade Alfredo, men jag förmodar att du har någon stor plan i ditt hufvud Å Rättgissadt, sade-jag, med en ton å la Napoleon aftonen före den 18 Brumaire; i dag ätmanar jag honom. Skönt! utropade Alfredo och slog ihop sina Händer; men då han såg mig lägga mina fingrar på läpparne för att äska tystnad, utbytte han yttrandet af sin belåtenhet mot ett halft dussin kaprioler. Lektionen öfver vältalighet hölls på morgonen, Icktionen öfver poesi om, eftermiddagen. Således, när klockan ringde till den förra, hvilken jag måste bevista, tog jag mina böcker, under. armen, mycket ledsen öfver uppskofvet med mina önskningars uppfyllande. Läsaren må följa mig in i läsrummet, der en mycket underlig professor ochett märkvärdigt uppträde skola för honom framställas. Som ordinarie Professorn låg sjuk, uppfyldeschans plats-af-en vice professor — en tunn, mager, gulblelkprest, omkring trettio år gammål. Hans rätta snamn ; har: undfallit mitt minngy tycbangkaNades alltid blad oss Spindelbeny..1 sanseende still den oproportionerliga längden af hans nedre lemmar, hvilket gaf