Aftonbladet – 9 juni 1858, sida 3

dantag, tillhör alla land, vill jag ej försvaga dess betydelse genom en bestämd beskrifning deraf. Jag följde efter honom, deklinerande så högt som möjligt rosa rose, hvilket ansågs som den -bittraste skymf man kunde tillfoga en student i retoriken, emedan det betydde: Du känner icke första deklinationen. Jag har under min lefnad varit utsatt för många missräkningar, men ingen har så mycket kostat på mig som denna. Att-tala uppriktigt, hade jag aldrig ansett prinsen såsom en allvarsam medtäflare i fråga om presentationen på hofvet, och jag gjorde mig så säker att bli föredragen framför honom, att mitt misstag helt och hållet öfverraskade mig. Jag kände mig både förolämpad och förödmjukad af det åt min medtäflare lemnade företrädet, icke derföre att jag för högt uppskattade mina egna förtjenster, utan derföre, att min öfvertygelse såväl som det lilliputiska samhällets, hvari jag rörde mig, var att rang och titlar aldrig kunde täfla med sådana utmärkelser, hvaraf jag kunde skryta. Börd och rang ansågos i skolan såsom obetydliga förmåner, och ett pundhufvud, om han än var född marchese eller hertig, var ej dessmindre ett pundhufvud bland oss och. blef behandlad såsom sådant. Den enda aristokrati, vi i skolan erkände, var talangens och den fysiska styrkans, förenad med snille. Bli presenterad för kungen! Jag hade velat ge min framgång, mina medaljer, till och med mitt blod för :tt på nära håll få se monarken, hvilken min inbillning målade för mig så lysande, så vacker, så god. Jag hade hyst förhoppningen om denna svindlande lycka under en hel månad, tilldess den för mig blifvit visshet. Mina drömmar, ack, mina arma drömmar! Jag. hade förestält mig hvad allernådigste konung ville betyda — hans frågor, hans svar; jag hade äfven målat