Aftonbladet – 9 juni 1858, sida 2

skedlig gosse. Genom att göra detta villigt och vänligt, räddade jag icke-allenast mina kamrater från bannor och bestraffning, utan förskaffade dem ock ofta beröm och belöningar. Vid öfvervägande. af allt detta hoppas jag, att det icke skall. anses egenkärt, om jag säger, att jag hyste en viss grad af förlitande på inflytandet af. mitt efterdöme och vigten af mitt namn. Alfredo var naturligtvis mina planers förtrogne, eller snarare sagdt en ifrig beundrare af de djupa planer, hvarmed mitt snille inspirerat mig. Han ville redan i sin entusiasm. kalla mig Salvaor Parien At honom uppdrog jag den kinkiga befattningen att känna två af våra kamrater på pulsen, hvilka jag ansåg värdiga försöket; men Alfredo återvände mycket nedslagen; hans framställningar hade blifvit emottagna med synbar och nästan skymfande köld. Lappri! Vi skola taga oss ut utan de der ömkliga stackrarne, sade jag. Litet tålamod, Alfredo, och var icke rädd att jag icke skall reda mig! — Jag visste icke, det medger jag, huru det skulle gå till: Det enda, som var mig fullkomligen klart, var ett fast beslut att begagna första tillfälle af ett gräl med Anastasio eller prinsen, för att offentligen bryta med endera, och så framträda med ens i spetsen af ett oppositionsparti. Om mitt efterdöme icke manar någon att sluta sig till mig), tänkte jag, sfinns verkligen en jerhsömny, ur hvilken ingen trumpet kan väcka dem., Jag styrkte mig.i detta beslut; som jag icke ens förtrodde åt Alfredo, genom Täsande af några af Alfieris mest upplifvande tragedier, och afvaktade det efterlängtade tillfället med en gammal romares lugn, Snart inträffade en händelse, egnad att än mer uUppegga mig genom stygnen af sårad personlig fåfänga, och ått gehom sina ölj