Aftonbladet – 9 juni 1858, sida 2

de täcktes med benägenhet emottaga vår bjudning. : Dessutom måste vi göra för Anastasio och hans lifvakt allt deras arbete, skrifva temata, öfversätta etc., hvilket vanligt vis föll på min lott. Dessa voro de ordentligt bestämda och så till sägandes lagliga -utpressningårne. Hvad beträffar dem, hvilka jag må kalla tillfälliga, voro de så talrika som de föremål, hvilka råkade att reta Anastasios omättliga begär. Om någon egde en bok, en pennknif, en boll, ett dominospel eller: snäckor, som behagade tyrännen, fick egaren först en vink, att en sådan skänk skulle bli omtyckt, och om han icke genast rättade sig efter vinken, uppbröts hans bordslåda, och den ifrågavarande saken försvann. 3 Jag -har redan sagt, att oppositionen Tepresenterades i vårt mikroskopiska samhälle af mig och en kär vän till mig, Alfredo. Det är tid att läsaren blir närmare bekant med två personager, hvilka spela en så vigtig rol i vår berättelse. Vid tretton års ålder var jag redan mera allvarsanv och eftertänksam än de flesta .gossar vid den åldern. Dessa anlag; föga naturkigachosen-så utig gosse, härledde sig ifrån en ytterlig och någotsjuklig känslighet, som tidigt gjorde mig bekant med lidandet; Det obetydligaste Yerkade djupt på mig, — ett fel i min klass, ett hårdt ord af en lära:re, ett gräl med en skolkamrat, kunde bringa mig i en häftig gråt och förorsaka mig stark hjertklappning, samt. betaga mig sömn och matlust. Medvetandet om detta sjukliga känsliga anlag gjorde mig till en fredlig varelse, något loj, omsorgsfullt undvikande stoj och buller och älskande lugn framför allt annat. Det var för detta kära lugns skull.somjag bjöd till att qväfva det uppbrusande, harmfullä bat, !som alstrades i mitt unga hjerta