Aftonbladet – 8 juni 1858, sida 2

tunn, blek och något lång för sin ålder — och hvilken innehar en hedrande och temligen vigtig, men något otreflig ställning i andra afdelningen, hvaraf han nu är en medlem. Bedröfligt var tillståndet i den afdelningen; och dess flesta-medlemmars lott hård, hvilket till en del härledde sig ifrån den oskickliga styrelsen af en aisel. prefet:o; .om hvilken vi längre. fram skola yttra några ord, men hufvudsakligen från ett system af grymhet, rofferi: och förtryck, triumferande utfördt af en liten Minbritet af fyra,-hvilkaregerade öfver, trampade uppå och behandlade liksom negrer sina sjutton medlärjungar,: den stora majoriteten i afdelningen. Huru, när och genom hvilka medel detta afskyvärda tyranni hade-blifvit upprättadt kän jag icke säga. Allt hvad jag kan säga är att jag fann. det i full fart när jag först kom in uti andra afdelningen, och att det hade en förfärlig fart. Vi skola bjuda till att ge något begrepp derom: och i korthet teckna de fyra små öfversittare, som då voro våra herrar och -mästare: Anastasio — så hette vår förnämsta tyrann var en -dverglik, ful, krokig pojke, med ett oformligt stort hufvud, platt näsa och bred mun, röjande en slägtlikhet med en tigerkatt — i sanning en ung Quilp. Huru denna varelse — saknande all fysisk eller moralisk öfverlägsenhet, oförskämd i framgången, pultron i faran, och hvars utmärkta karaktersdrag voro ohejdad rofgirighet och Kall, hånfull grymhet, någonsin kom att utöfva en så ofantlig öfverlägsenhet öfver alla omkring honom, är ännu för mig en hemlig-. het. Men visst var, att han egde denna oförklarliga makt, och i så hög grad, att blotta ljadet af hans röst, när han något litet höjde den, kom de dristigaste att darra. ; När, äfven nu, efter trettio års förlopp, jag tänker uppå huru denna onda andes elakhet förgiftade våra ungdomsår, — när jag erinrar mig de många sömnlösa nätter och bittra tårar han kostade oss, sväller mitt bröst och darrar min hand nedan jag skrifver, Jag