Aftonbladet – 7 juni 1858, sida 2

—LnL ra ——— LORENZO BENONI. AR FÖRFATTAREN TILL DOKTOR ANTONIO, Öfversättning. FÖRSTA KAPITLET. Hvarje dag klockan elfva förrättade min farbror kaniken messan, dervid jag alltid tjenstgjorde såsom korgosse. Denna ceremoni bade längesedan förlorat nyhetens behag, emedan den dagligen blifvit upprepad i två hela års tid; och som min farbrors messa derjemte var ganska lång, behöfver jag icke säga, att jag derunder ständigt kände en innerlig ledsnad. Således, när vid ett visst ögonblick, sedan jag framburit till presten vinet och vattnet, det ålåg mig att åter ställa: de heliga kärlen bakom en gardin till venster om altaret, underlät jag aldrig att, i skygd af samma gardin, till min hugsvalelse taga en stor klunk ur vinkärlet, Detta var endast för roskull, ty vin var icke min favoritdryck. När messan var slutad och min farbror lade af sig sin skrud samt läste en tacksägelsebön 1 sakristian, gick jag ordentligt till posthuset för att hemta hans bref, hvilka jag lika ordentligt lade på hans bordsservet; ty när jag kom hem, var klockan nära tolf; vår middagstimma, och bordet var dukadt. Min farbror, min fars äldste bror, bodde i en småstad, nära halfvägs emellan Genua och Nizza, der han, ehuru icke särdeles väl, hade omvårdnad om min mors fasta egendom, hvilken bestod förnämligast af olivplanteringar. Jag vet icke hvilka bevekelsegrunder förmått min far — jag vill icke nämna min mor, ty bon fick icke i något ämne ha en afgörande