Aftonbladet – 7 juni 1858, sida 2

sade att det var en skam, och gaf sträng befallning att nästa dag (ceremonien skulle upprepas tre dagar å rad) alla våra fönster skulle bli noga tillslutna, och att ingen finge röra sig ur stället. Morgondagen kom, och med den serenaden; jag var öfver all beskrifnin frestad; likväl höll jag mig stilla. Men p tredje och sista dagen blef frestelsen för stark, och jag kunde ej emotstå den. En liten stund före aftonmåltidtimman lagade jag att jag slapp ut obemärkt och armbågade mig fram till pojkhopen, som jag så mycket afundats två aftnar förut. Ändan af en kedja erbjöds mig, och jag började arbeta con amore. Midt under det jag roade mig med denna sysselsättning rusade Margherita fram till mig, grep mig i kragen och släpade mig hem. Min farbror satt till bords med serveten knuten under hakan. . Att min fars son och min farbrors brorson — sade han — skulle skämma så ut sig, att han deltog i ett så skandalöst uppträde och blandade sig bland sådant pack, var mer än han kunde försvara, och det förtjenade en exemplarisk bestraffning. Jag blef genast dömd till carcere duro, det vill säga till fångenskap i en låg, mörk skrubb, förr ämnad till skafteri, hvilken var belägen bredvid matsalen; och för närvarande skickades jag till sängs utan qvällsvard. Nästa morgon kom Margherita tidigt in till. mig, tillsade mig att stiga upp, och förde mig till mitt fängelse, hvarifrån jag icke blef utsläppt förr än sängdags, då hon följde mig till mitt sofrum. Dag följde på dag, — en vecka förAlöt, och ingen förändring! Jag var verkligen sjuk i hjertat. Hungern, som jag beständigt kände, i anseende till en otillräcklig portion soppa och röd, var plågsam nog,men kunde dock förIragas, De anfall af rädsla, som plågade mig mot skymningen, när mörkret blef allt tjoc