ull underpris. ess Bref från Upsala. Upsala den 2 Juni. Kastar man en återblick på de seriaste veckorna, så finner man, att derunder ej särdeles märkvärdiga saker passerat. Pingstdagarne voro, såsom vanligt, i anseende till de konserter,. som då pläga gifvas, denna gång utmärkta genom talrika besök af Stockholmsboer och landsboer, som gästade vår stad. Af hufvudstadens tonkonstnärliga celebriteter infunno sig ej de, hvilkas hitkomst ryktet bebådat; man hade väntat sig att få höra hr Ginther och friherrinnan Åkerhjelm. Emellertid sjöngo hr Wallin och hans syster utmärkt väl och upprätthöllo det anseende, de länge åtnjutit. Hr Arnoldson med sin vackra stämma tyckes denna gång hafva gjort det lifligaste intrycket. — Efter pingsthelgen har folkrörelsens flod å våra lokaler återsjunkit inom sina vanliga bräddar, och den tystnad och ödslighet, som utmärka Upsala i början af högsommaren, ha så småningom synlig börja inträda, och snart är denna mindre glada tid inne, då nemligen med hvarje morgon den ena hvita mössan efter den andra försvinner. Ty om. också, såsom man anmärkt, Upsala hunnit blifva en så pass folkrik stad, att terminens upplösning ej gör gatorna tomma, så är dock härstädes allt egentligen gladt och rörligt lif af mer eller mindre akademisk natur, och på terminens upplösning följer en viss stiltje och dåsighet. Ehuru väderleken, oaktadt flera klara dagar, icke varit särdeles blid och lockande, har dock härvaron af Uplands regementsmusik om qvällarne samlat en stor menniskomassa. Det har då varit så mycket att höra, äfven attse; och att blifva sedd och beskådad har väl ej heller för alla varit misshagligt. Man har anmärkt, att Uplands regementsmusik är: god, men i allmänhet icke så glad och munter, så oblandadt militärisk som fordom. Man har i en senare tid hört ej blott allvarsamma styeken, utan sorgliga, till och med med tycke af koral, och man har eftertänkt, från hvilket inflytande denna smakförändring bör härledas. Vi hafVa varit under pingsten och rärmast derefter så muntert tånkspridda, att, vi alldeles afglömt den strid, som antagonister fört i Aftonbladet om juridiska fakulteten i Upsala. Man har dock med glädje märkt, att Bergfalks lärdom, nit och samvetsgrannhet äro hos honom egenskaper, som blifvit satta utom allt tvifvel, samt att denna fakultets öfriga ledamöter blifvit erkände såsom skicklige män, hederligt och godt folk. Men å andra sidan kan visserligen åtskilligt invändas mot det, som blifvit sagdt till försvar för dessa herrar emot anmärkaren. Isynnerhet lärer det ej, trots tyskarnes exempel och hvilka andra föredömen som helst, kunna försvaras såsom en skicklig och nyttig sed att samma person, som sedan blifver examinator i ämnet, gifver kollegium mot betalning. Denna sak är så sjelfklar, att den icke kräfver någon bevisning, Och skulle äfven universitetets egna .stakyter föreskrifva eller medgifva ett sådant Saos undervisning,så är det visserligen statuter na sjelfva som böra ändras, men icke detta omdöme. Skolläraren Sparrmans sak fortfar härstädes att väcka uppseende ocb underhålla nyfiken uppmärksamhet. Den interimsåtgärd, som med honom blifvit viåtagen, är förut omnämd, och protokollet öfver det förhör, som med honom blifvit hållet i consistorium ecklesiasticum, re-fereras nu som bäst styckevis gång efter annan i Upsala Tidning. Man fortfar att förmoda, att så väl den ena åtgärden som, den andra beträffande pastor Sparrman föranledts af dok-tor Reuterdahls inflytande, utöfvadt genom ord eller vink, ovisst hvilketdera, och ovisst så väl det ena som det andra. Hvad herr Reuterlabl kan vilja och förmå uträtta för den svenska kyrkan och särskilt för religionsväs sendet i vår universitetsstad, der, såsom det illmänt förtäljes, redan någon del af den studerande ungdomen blifvit lockad till en viss sekterism, det har han ännu icke haft tid att ådagalägga, men likväl har ban hunnit på ett otvetydigt sätt visa, att han är-en mycket ordningsälskande man, I går blefvo genom rektorsombytet läseåret peh terminen fullständigt afslutade, och ferierna. rafva inträdt Afträdande rektor professor