2en timade duellen, om den endast vore en isolerad handling, eller om det vore sannolikt. att ett rättvist straff komme att drabba den egentlige missdådaren. Men vi endast uttala den allmänna opinion, som i Paris darrar och bäfvar af fruktan att uttala sig, då vi säga. att omständigheterna vid denna olycksaliga affär, den hätskhet, hvarom de många utmaningarne bära vittne, Hyennes bestämda uppsåt och mer än allt annat det bifall, hvarmed dådet blifvit helsadt inom hela franska armån, äro tecken, som antyda, att en olyckans dag förestår det franska samhället och allt hvad sjelfständighet och in elligens heter i Frankrike. En ung skriftställares slagtande genom en man, som gjort förandet af vapen till sitt yrke, endast och allenast för ett oskyldigt skämt, är i och för sig en grym och skurkaktig handling; men vi ville önska att det icke låge någonting djupare i saken än en hop råa karlarshämd för en något närgången satir... Man inser i Paris, och tvifvelsutan ganska riktigt, att våldsbragden blott är en yttring af de lidelser, som sjuda inom en stor, öfvermodig, ärelysten och sysslolös armå — en armå, hvars intressen och känslor stå i strid med det öfriga folkets, hvilken vet föga om samhället ntanför sina kaserner, icke frågar efter någon annan myndighet än den chefs, som den lyftat på tronen, och är upptänd af en ständigt växande afund och hätskhet mot de icke militära samhällsklasser, som tillförene innehade den politiska makten. Hr Hyennes beteende har blifvit gilladt öfverhufvud taget af hela armåen, och denna känsla har gifvit sig så kraftigt tillkänna, att efter all sannolikhet icke något försök kommer att göras att belägga handlingen med något straff eller ens öfver densamma uttrycka något ogillande. Det är möjligt att hr Hyenne kommer att taga afsked ur tjensten, eller att Monitören yttrar några få ord emot dueller i allmänhet, men detta blir också alltsammans. Kortligen, armån har triumferat, och det är enhvar ganska väl bekant, att de ministeriella myndigheterna icke heller tycka så illa om att detta blifvit händelsen, Hädanefter har man nu ytterligare kapson på pressen, hvarigenom man besparar sig omaket att yarna tidningarne och befriar regeringen från den impopularitet, som alltför täta pressförföljelser skulle ådraga henne. Armån, som en klass för sig, är kejsaredömets stöd, och det skulle vara en lysande ide att öra dess officerare, såsom individer, till skrämbusar för oppositionella tidningsredaktörer, som kunna kallas till räkenskap för ett fäldt yttrande och utmanas af ett helt regemente, som för ändamålet anmält sig som frivilliga. Armån synes alls icke obenägen för ett sådant arrangement, och en händelse, som inträffat under de senaste dagarne, är ett prof på dess goda vilja i detta hänseende. Lördagen den 22 i denna månad såg man med öfverraskning i staden S:t Germain en talrik skara officerare i full uniform marschera till tidningen I Industriels byrå. Fyratiotvå af dessa herrar öfverleranade der personligen en uppmaning till bladets hufvudredaktör att i tidningen intaga ett bref, som de erhållit från sin kamrat hr Roge, officer vid 9:de jägareregementet,. Officerarne vid garnisonen i S:t Germain begära och, i händelse det behöfves, fordra att LIndustriel intager en berättelse om hr De Pånes duell, hvilken berättelse de anse fördelaktig för hr Hyennes karakter. Det vill således synas som en tidningsredaktör i Frankrike ej blott kan kallas till ansvar för hvad han intager, utan äfven för hvad han vägrar att intaga. Hr De Pene erhöll 31 utmaningar för sitt olyckliga skämt, och hufvudredaktören för LIndustriel kunde hafva väntat sig 42,om han vägrat atttrycka hvad garnisonen i S:t Germain beslutat att han skulle offentliggöra 1 sin tidning. Man bedrager sig mycket om man tror, att det dokument, som föranledt denna krigiska demonstration, innehöll några nya fakta. Brefskrifvaren citerar det ställe i Figaros artikel, som gaf den djupaste anstöt åt den militära verlden. Det lyder: Anmärkningsvärd förbättring; den oundviklige underlöjtnanten var ej der. Härför erhöll-hr De Pene utmaningar från Courtiel i Amiens och från Hyenne i Abbeville. Duellen egde rum, och berättelsen om hvad som derunder tilldrog sig är nästan ord för ord densamma som de, hvilka förut variti tidningarne oftentliggjorda. Hr Hyenze,, skrifver hr Rogå, närmande sig hr De Påne, tilltalade honom med det fullkomligaste lugn, och följande samtal egde dem emellan rum. Derpå följer samtalet, som är af hufvudsakligen samma lydelse som det förut blifvit återgifvet. Det slutades dermed, att hr Hyenne med kallt blod groft skymfade hr De Påne för att få honom att slåss. Den: enda rättelse, som göres i den föregående skildringen af förloppet, består i förklaringen att br De Påne fick välja vapen och valde värjan. Men hvad brefskrifvaren anser vara af stor vigt i sitt försök att rättfärdiga hr Hyennes handlingssätt skall i vanligt folks ögon synas som hans största brott. Det har blitvit sagdt, skrifver hr Rogå, att hr Hyenne, sedan hr Conrtiel blifvit gårad, fann för godt att upptaga affären. Detta sätt att berätta historien: är förolämpande och oriktigt, ty hr Hyenne hämnades ej hr Courtiel, utan hela armer. Med andra ord, hr Hyenne kom till platseni full akt och mening att duellera, och skym-. fade ej sin motståndare i ögonblickets hetta. Ett sådant handlingssätt var i brefskrifvarens ögon högligen berömvärdt. Detta är stället, säger han, att på det otvetydigaste sätt förklara, att hr De Pene var ansvarig för sin artikel, ej blott för en individ, utan för en klass. Officerarne vid gardets kavalleri och artilleri, liksom vid det 84:e regementet, hafva försäkrat mig om sitt fullkomliga instämmande i de åsigter jag här uttalat, Mina herrar, min önskan är, att armån, mot hvilken den första förolämpningen var riktad, måtte blifva sanningsenligt underrättad om det sätt hvarpå