Aftonbladet – 2 juni 1858, sida 2

SRA TRATT Sken. ag JES nen Rd save the Queen. -Men hvad som i .sir Bowrings. tanke mer än allt detta förtjenar att.nämnas som en sällsamhet är, att hans siamesiska majestätscharem räknar icke mindre än 3000 damer, af hvilka 600 bära titeln af hans gemåler, medan de öfrige 2400 antingen stå på -avancement eller höra till favoritsultaninnornas uppvaktning. Den andre och yngre af dessa båda konungar, som tyckes företrädesvis sysselsätta sig med det militäriska, skall vara ännu lärdare än sin -broder. Han har studerat Euclides och Newton samt talar och skrifver bättre engelska än brodern, hvilken icke kunnat frigöra sig från: en mängd ortografiska bockar. . Hans namn är: Phra Bard Somdetsch Phra Pawarender Remesr Mahiswaresr Phra Pin -Klau Chau ya Hua Uti Europa är det sannolikt inga andra än de spanska prinsessorna som i rikedom på namn kunna mäta sig med dessa Siams konungar, och maken till lärdom hos-krönta hufvuden torde nran i vår verldsdel få söka efter. —Enu förrymd slaf har nyligen anländt från Neworleans till Liverpool. Tidningen Albion berättar den olyckliges historia och förklarar att, så vidt redaktionen kunnat finna, hans uppgifter äro fullkomligt trovärdiga. Jag heter, säger han, Tom Wilson, ör född slaf och-har alltid varit slaf. Jag är fyratiofem år gammal och har tillhört bomullsspinnaren Henry Fastmann i Newyork. I hans arbete var jag sju år. Förut hade jag tillhört en öfverste Boer i Missisippi. Jag hade då hustru och fyra barn, af hvilka ett är dödt. Såld på auktion för 2500 dollars, blef jag förd till Neworleans. Fu: stru och barn: har jag sedan aldrig återsett. Kort efter min ankomst till sistnämde ställe misshandlades jag af mr Fastmanns uppsyningsman, Burks. Jag förstod mig icke på att binda bomull, förklarade mig oskicklig dertill och blef piskad. Man brukade lägga mig öfver en bomullsbal och gifva mig tvåtill trehundra slag med en läderrem. Spåren deraf synas ännu på min kropp från hufvudet till fötterna. Redan förut hade en uppsyningsman i Missisippi lå tit genomskära och åter sammansy hufvudmuskelr på min högra arm. Detta skedde derföre, att jag en gång gjort motstånd då jag skulle afstraffas, älvensom för att, såsom uppsyningsmannen sade, mir styrka skulle få en knäck. Sedan jag varit ett-ocl ett halft år i Neworleans, rymde jag och begaf mig inåt skogarne. Burks förföljde mig med ett koppel blodhundar ända ut i träsken. Hundarnejuppspårade