Aftonbladet – 2 juni 1858, sida 2

lösa, glada mod, hvarmed de slogos under ett märkvärdigt fälttåg, och bilden är icke en gång en kopia, utan. originalet sjelft, öfverfördt från Krim till oss; om ock fienden fattas, när de nu skjuta på honom, så vet man; att i fall han komme, så gjorde det ingen annan förändring, än att de di sköte på allvar; på deras teateraffischer stå icke, såsom annars är brukligt, namnen på sjuke och opasslige, utan på dem, som äro morts au champ d honneur, vid Alma, Balaklava, Inkerman och Malakoff. Å andra sidan gäller väl, att kriget för fransmännen icke var något folkkrig och kastade heller icke sin gloria på en enskilt person, hvarifrån den åter kunde ut stråla bländande och förtrollande. Man beundrar i zouaverna den verkligt krigiska tapperheten; deras orientaliska uniform tilltalar fantasien, men bebådar tillika någonting vildt, som om den franska civilisationen önskade att slå öfver i sin motsats. Men desto kuriösare framträda också såsom kontrast härtill sjelfva prestationerna, den Högst civiliserade talang de gifva bevis på, så att tre af dem till och med gifva fruntimmersroler ganska bra, ja en af dem spelar en mycket arg flicka med en hög grad af fullkomlighet. Flera författare hafva gjort den anmärkningen, att det är ett qvinligt element hos fransmännen; månne man icke i herrar zouaver Alexandre, Donzelle och Emile kan se ett bevis på sanningen af detta påstående? Det fordras ock rätt betydlig talang och dertill ett välgörande ändamål för att dessa zouaver skola kunna sålunda resa Europa omkring, ty annars kunde man måhända hafva tänkt, att de drefve den franska sjelfuppskattningen allt för vida. Men nu förefinnes allt möjligt skäl till beundran: dessa män, som slogos så tappert, spela nu äfven så bra och