Aftonbladet – 1 juni 1858, sida 5

1dem, som hon sände Nordenbor Jemte: ett uttryck af den stolta . verldsdamens. kalla triumf, äfven en vemodig erinran om något. bättre förflutet; den första kärlekens minne afspeglade sig, fastän matt, i hennes klara öga. Men då det vändes mot hennes make, öfvergick uttryeket till denna kalla, harct nära till förakt gränsande likgiltighet, medd hvilken högt begåfvade qvinnor ofta betrak vi den man, som mot deras egen vilja blif vit dem påtrugad till deras följeslagare gen om lifvet. Ebba, den lysande, afundade grelvinnan Gyllensporre, kände sig i sjelfva verket. trots den skimrande yta hon städse visade verlden, aldrig lycklig; men i denna stund kände hon sig djupt, outsägligt olycklig vid. jemförelsen mellan det, som var, och det, som kunnat vara. , Strax efter brytningen mellan basgon Noidenborg och hans dotter hade bfukspatron von Appel med henne lemnat hb afvudstaden, under den fulla föresatsen att skaffa henne ett lika värdigt och ännu mer 4 förnämt parti än det, om hvilket hon gått miste. På friare blef heller inge a brist, men ingen af dem lyckades behaga den unga fröken, som, fastän ännu så ung ; tycktes ha beslutat att lefva endast för sin .4 Minnen och för de trägna och olikartac,e studier, som under denna tid utgjorde hennes enda förströelse. Men när Kon på detta sätt under tvenne år endast utdelat F.orgar, blef den gamle brukearronen, för kyvilken hoppet att få heta morsar alltmera förblekmade, slutligen utledsen, och han. förklarade i tydliga: AR sin önskan vars, att sfröken snart skulle bestämma sig. Och då vid samma tid ryttmästaten vid Skånska husarregementet, grefve Gyllensporre anmälde sig såsom aspirant till hennes hand,. blef affären lätt rangerad; ty såsom affär behandlades deiv å ömse sidor, Och innan den