Aftonbladet – 1 juni 1858, sida 5

Nöjet att-återse er, min baron; förminskas deremot ganska mycket genom den stämpel af lidande, som är påtryckt hela ert väsendep, svarade Ebba, icke aldeles utan rörelse. Ni menar att jag blifvit gammal, fru grefvinnar, återtog Nordenborg med ett melankoliskt leende; ... nå, det är väl icke värdt att försöka neka ett så ögonskenligt faktum. Men äfven ni har undergått en betydlig förändring sedan vi-sist sågo hvarandra. : Ja, sade Ebba med en liflighet, hvaruti man möjligen kunde upptäcka någon affektation, ja, Jag har sedandess börjat att med fulla drag njuta af det Hf, i hvilket jag då endast hade inkastat några få nyfikna blickar. Detta lif af nöjen, öfver hvilka bildning och smak utbredt alla sina behag, är dock hänförande. Och förgängligt, inföll Nordenborg med en skakning på hufvudet; alltför förgängligt och bedrägligt, tyvärr! Ni skall en gång finna det; ehuru ni nu, i fulla besittningen af ungdomens och fägripgens företräden, är intagen af dess skimrande yta.n NI tror således, att det ej finnes någonting under denna yta? Ja,; fru grefvinna. -Derinnanföreär ihåligt, tomt. Lyftar ni på verldslifvets eleganta mask, så skall ni finna derunder — intet, alls intet. Äfven jag drömde en gång en Jjuflig dröm om detta lifs herrlighet och den lycka, som jag der en gång skulle -förvärfya mig. men lyckligtvis för min själs: helsa vaknade jag upp och lärde uppskatta dess rätta värde. Och blef derigenom lyekligare? frågade grefvinnan med en utmanande, förförisk blick, Den fordom i alla koketteriets och galanteriets irrgångar bevandrade verldsmannen slog ovilkorligt ned sina ögon för denna vinna, som nu beherrskade honom genom sin säkerhet, liksom hon förut intagit honom