Aftonbladet – 31 maj 1858, sida 3

23 DI DAN DS Så 15 es 2B bAAV Mt Ve Grefve Bergs adjntant. På ett af våra smärre ångfartyg, som en vacker dag, för icke längesedan, gjorde en tur till Gripsholm, tilldrog sig följande sorglustiga händelse. Passagerarne bestodo af några sorglösa stockholmare, åtskilliga officerare, hvaribland en dansk och en rysk, samt ett försvarligt antal finska resande, som skulle bese det gamla slottet, med dess porträttgalleri, Erik XIV:s och Gustaf IV Adolfs fängelser. Man hade redan tillryggalagt ett stycke af vägen, då den ryske officern försigtigt närmar sig en af finnarne helsar och ber att få tala med honom. Har jag den äran att vara igenkändr, frågar officern på god svenska. Ja visst, svarar den tilltalade, mi är ju löjtnant Lund från Helsingfors. Tyst, för Guds skull! hviskar löjtnanten och ser sig omkring med en förskräckt min. Ser ni, min herre, saken är den, att här finnas några svenska offcerare ombord, och jag har — helt och hållet af en händelse, fullkomligt af en händelse — sagt dem, utt jag icke kan svenska och att mitt namn — hm att mitt namn är Mikailoff. Ack, min herre! För Guds skull, kompromettera mig icke. Ni inser lätt huru obehagligt det skulle vara för mig! Åh, fo.tsätt för all del att vara ryss; det vore skada att hindra er deri, svarade finnen och vände sin förryskade landsman ryggen. Satiriska blickar, som sj riktades från den finska gruppen mot demqvasiryske löjtnanten, der han satt pland de mystifierade svenskarne, tillkännagåfvo dock ör honom tydligt den vådliga belägenhet, hyaruti han sväfvade. Ofta skiftade han plötsligt färg, och orlen stockades, utan synlig orsak, i hans mun, midt ati ett samtal, som hans svenska vapenbröder med törsta artighet, men något förvånade, såsom det tycktes, sökte underhålla med honom, ömsevis på franska och tyska. Men det skulle bli mycket värre ännu. Middagstimman inträffade, och passagerarne samlades nere i salongen, der man satte sig kring ett skäligen litet bord. Löjtnanten innehade sjelfva hedersplatsen bredvid fartygets befälhafvare; men midt emot honom hade de finska resande klungat sig tillsamnans, i den fasta afsigt, såsom löjtnanten med förfäran bemärkte, att hålla honom i stadigt ögonsigte. Redan efter den lilla supen svettades han betydligt, ehuru dagen var ganska kylig. Nu räckte ångbåtskaptenen åt honom matsedeln. Men som löjtnanten ju alls icke förstod svenska, kunde han naturligtvis ej uttyda de der besynnerliga tecknen på den långa listan. Ka — ka — ka — stafvade han ångestfullt och kunde ej låta bli att med detsamma öfver matsedelns ända rikta en förstulen blick tvärs öfver bordet. Den muntra stämning, han der varseblef vara rådande, verkade ungefär som om han blifvit träffad af en 36-pundig kula. Kalfstek — was ist das?, frågade han häftigt ångbåtskaptenen. Kalfstek, svarade den hjertegode mannen, men som just ej var särdeles slängd i den tyska köksterminologien vkalfstek — das ist Kalb-fleisch.. Åh pustade löjtnanten, geben mir etwas davon. Och löjtnanten ät sin kalfstek. Nu kom en ny rätt och löjtnanten undergick samma tortyr. Drifven af sin en gång antagna rol och fruktande för de svenska officerarne, i fall af upptäckt, måste han fortsätta sin låtsade okunnighet i svenskan, medan, å andra sidan, det satiriska hån och den högljudda munterhet, han varseblef bland sina landsmän vid andra ändan af bordet, redan läto honom smaka alla följderna af hans upptäckta diplomatiska natur. Säkert är att löjtnanten aldrig förr utstått en sådan korseld. Stora svettperlor tillrade stundtals nedför hans panna, och när middagen ändtligen var slut, släpade han sig mera död än lefvande upp på däck. Emellertid landade man vid Gripsholm, der löjtnanten sökte närma sig sina landsmän, utan tvifvel i den afsigten att anropa deras förbarmande. Men de höllo honom obevekligt på afstånd. När slottet var besedt, anträddes återfärden. Under denna närmar sig en af de svenska officerarne till finnarne och yttrar, vändande sig till en bland dem: En mycket hygglig karl den der unga ryske officerens, säger svensken. Känner min herre honom f Mycket väl. Vi äro båda födde i Helsingfors. Hvad befalls? — Men han är ju ryss. Ja, tyvärr! Han hvarken förstår eller talar ett ord svenska? Han talar svenska lika bra som jag.s Ah! — och jag, som trott! — Men är han måhända ej heller adjutant hos Finlands nuvarande generalguvernör, grefve Berg?a 4 Jo, bevars! Detta är nog en sanning. Samtalet afslutades här. Huru grefve Bergs adjutant redde sig med sina svenska vänner, förmäler historien, till stor skada, alls intet om. — Nielsen som fosttalare. Köpenhamns SkydeÅ selskap höll för kort tid sedan en fest, hvarvid e-, af sällskapet föreslog en skål för de 4 närvarar de kungarne (fogel-kungarne), hvilka voro Polisenefen Brestrup, fängelsedirektören David, kongl. Skådespelaren Nielsen och nålfabrikör Hjort. — Nielsen tackade för skålen i följande ord, som för ordlekarries skul meddelas på danska: Da de erede Herrer 0g Brgder hafve gjort mine tre Kolleger 0g mig den Are att drikke et Glas for 05, vil jeg tillade mig att takke Dem Og at anstile en Sammenligning emellem os fire Mzjesteter og fire andre velbekjendte fyrstlige Personer — jeg mener de fire Konger i et Spil Kort. — Konferensraad Breestrup er da naturligtvis Klzerkonge; — Politiet har, som bekjendet, Kiser; — Gud bevare os naadi gen for at komme i dem. — Ruterkonge er Konfe-rensraad Dasid; — han har jo nylig fattet den menneskekjaerlige Beslutning, at alle hans agtverdige Undersatter skulle have smaa Ruter i deres Celler. — Pique-Konge kan aabenbart ikke vare nogen Andlen end Hr Naalemager Hjort; — en Naalemager har jo Pigge nok: han stikker. — Ja, mine Herrer, — nu er-der jo kun Hjerterkunge tillbage; det maa alltsaa vere mig, — og jeg kan vist ogsaa nok, uden at trede mine Herrer Bryders scre for ner, paastaae, at jeg har spillet flere Elskerroller end Nogen at Dem ta Ånvgfartyget Lovilathan. Med begagnande af den till adresskalendern hörande plankarta öfver Stockholm har en insändare funnit Leviathans längd, 680 engelska eller 698 svenska fot, motsvara hela norica fasaden af Kongl. slottet jemte flyglarne, eller Skepp sholmsbrons hela längd, eller afståndet från Lejojabacken till Gustaf Adolfs torg, eller från Röda Bodarne till Riddarhusgränd, eller från Nationälmuseum till Logårdstrappan, eller från Karl XIII:s staty tilll sorrström, ellez från Karduansmakaregränd till Rosenbad. I a. Rättelse. Under rubriken Blandade Äm nen, lördagsbladet står på första raden Qui pro qui, läs: Qui pro quo, TT AÅ NYTTA TYT ÖV TTT YTA TA I mmm AA