Me VMUEIUIDA 1IU VUTIIEL Så Mycken OCD IOFtjent framgång, och Friskytten redan länge här såväl som öfverallt annorstädes utgjort ett allmänhetens älsklingsstycke, samt det dessutom ligger något i Webers musik, som uppväcker sympati äfven för tonskaldens personlighet, torde några korta underrättelser om hans lif icke vara utan allt intresse för dem af våra läsare, som dermed äro mindre bekanta. Carl Maria von Weber föddes den 18 December 1786 i den lilla holsteinska staden Eutin, hvarest han af sina föräldrar uppfostrades i sträng afskildhet från jemnåriga barn och deras lekar, hvilket gjorde den unge Carl Maria mediterande redan vid den ålder, då man annars knappast vet hvad meditation vill säga; men den okunnighet, hvari han hölls om verlden utom honom, lifvade endast destomera hans inbillningskraft. Hans tid egnades hufvudsakligen åt musik och målning; han ritade, målade i olja, aqvarell m. m. Faderns håg för ombyte af vistelseort utöfvade emellertid ett ofördelaktigt inflytande på sonens musikaliska studier, hvilka till följd deraf måste fortsättas under ständigt nya lärare. Den utmärkta talang i exekution å pi ano, som den unge Weber vid tio års ålder förvärfvat under sina lektioner hos Heuschel i Hildburghausen, afgjorde föräldrarnes-beslut att låta sonen företrädesvis egna sig åt -musiken.; Den undervisning, som i Salzburg lemnades Weber af den gamle-lärde Michael Haydn, synes ha varit mindre fruktbärande för den unge lärjungen, som aldrig kunde blifva .qvitt en viss. fruktan för den-barske gubben. I Minchen erhöll han lektioner i sång af Valesi, och blef elev af Kalcher, om hvars förträffliga undervisning Weber sedan yttrat sig med den största erkänsla. Det var vid denna tid Weber skref sitt första dramatiska försök: Die Macht der Liebe und des Weias (kärlekens och. vinets. makt), hvars partitur han dock, jemte åtskilliga andra ungdomsalster, sedermera kastade på elden. Sennefelders oftentliggörande af sina första försök i litografi kom Weber att för en tid lemna musiken å sido, för att sysselsätta si med den nya uppfinningen, men enligt hyad han sjelf låter oss veta i sina memoirer, tröttnade han snart på det mekaniska i denna sysselsättning och vände med fördubblad ifver åter till musiken. Denna återgång betecknades genom kompositionen af operan Das Waldmädcehen -(Skogsflickan), som gafs i Mänchen 1800 med större framgång, än den unge kompositören vågat hoppas, men hvilken opera sedan af Weber helt och hållet-omarbetades. Samma lycka gjorde deremoticke hans komiska opera Peter Schmoll und seine Nachbarn, (Peter Schmoll och hans grannar), som året derpå uppfördes i Augsburg, oaktadt den gamle mästaren Michael Haydn förordat stycket hos publiken. Under sitt besök i Wien blef Weber en favoritelev -hos abb Vogler, uuder hvilkens ledning han i nära tvenne års tid gjorde mera allvarliga och metodiska studier än förr. Vid 18 års ålder antog. Weber det anbud, som gjordes honom, att dirigera musiken vid teatern i Breslau, hvarest äfven större delen af Riibezahl komponerades. Under de följande åren vexlade till följd af krigsoroligheterna Webers vistelseort och sysselsättning, tilldess han på Voglers inbjudning nedsatte sig i Darmstadt 1809, hvarest han året derpå komponerade Abu-Hassan för storhertigens teater. Hittills hade dock Weber på det hela taget . varit föga bemärkt och uppskattad, hvarpå såsom ett bevis ibland flera må erinras om de temligen högdragna ordalag, hvari Beethoven. yttrade sin — förvåning öfver att Weber kunnat skrifvaen sådan opera som Friskytten. Det var först under den tid, från 1813 till 1816, då Tyskland reste sigvatt afskudda--sig Napoleons förtryck, ooh under hvilken tid Weber var anstäld såsom orkesteranförare vid teatern i Prag, som han vann det: första allmännare erkännande, Det var då han blef det allmänna frihetsbegärets musikaliske tolk genom kom incrandet af den stora kantaten Kampf und Sieg (Strid och Seger) samt de flerstämmiga krigaresånger, som med entusiasm sjöngos öfver hela Tyskland soch af. dess. ungdom under marschen emot de franska armåerna. Sannolikt hade detta entusiastiska emottagande och uppta. gande af hans sånger en lifvande återverkan på Webers känsliga sinne, ty det var under de derpå följande åren han komponerade musiken till Friskytten, Preciosa, Eur anthex, och slutligen Oberon;. hvilken blef hans sista opera, och som första gången uppfördes i London den 12 April 1826, Versionerna utfalla. olika, huruvida denna opera redan vid första representationen rönte ett förtjent erkännande, men säkert är, att den vid de föl. jande vann alltmera bifall: Dock gick det Weber på samma sätt som det före honom gått Tasso och så mången annan: när triumfernas tid var inne, var hans lifstid ute. Liksom kört förut vid sitt besök i Paris, emottogs Weber äfven iLondon med stor entusiasm och helsades alltid med jubel vid sitt inträde på Covent-Garden och Drurylane, ramförallt då han på den förstnämda af lessa teatrar inträdde i orkestern, för att anöra representationerna af Friskytten. Denna opera var äfven bestämd att gifvas den 6 Juni samma år till förmån för kompositören, nen den sjukdom, hvaraf han länge lilit-och som af Londons ohelsosamma klimat cke kunde annat än förvärras, gjörde så hatiga framsteg, att Weber redan den 2 Juni ned: darrande hand skref det sista brefvet ill sin maka, Detta bref slutar med följande rd: Må Gud välsigna er och bevara er vid sod helsa! Att jag nu icke skall få vara midt bland erby — Och trenne dagar derefter ade Webers udda men, ädla ande redan emnat den stoftklädnad, i hvilken den aldrig ände sig rätt hemmastadd. E Ämnet för operan Oberons libretto är hemadt ur en af dessa gamla franska riddareomäåner, för hvilka Amadis des Gaules, kan ämnas såsom typ, och har detsamma. genom