Aftonbladet – 29 maj 1858, sida 3

hafva gifvit hefa!luing alt genast gör ga, nian undantag; samilige i ongelska hamnar under utres:ving varande fartyg. Times innehåller en ganska häftig artikel! emot Neapel och påstår, att dot af detta landå vägrade skadestånd åt de engelska maskinisterna ombord å OCagliar! bör utkräfvas med vapenmakt, äfven om Italien derigenom skulle bringas till revolution. (P. T.) BLANDADE ÄMNEN. — Qui pro gul I Versailles afled för kort sedan en grefvinna Solege de Lange, sista ätt gen af en gammal adl g familj. Efter hennes död isade det sig, att hon var --en karl. Äfventyr en, som varit abbedissa i ett kloster, bar kloste ig drägt och åtnjöt en pension af 6000 francs. Unler skepnad af den verkliga, sannolikt i landsflykt iflidna grefvinnan med ofvanstående namn, hade han i mer än fyratio ir spelat sin rol, utan att väc ia ringaste misstanka, och stod i högt anseend inom de aristokratiska kretsarne i Versailles. Nå amiljer drefvo sin uppmärksamhet mot. den falsk: iwedissan ända derhän, att de skickade henne de första och vackraste frukterna ur sina trädgårdar. Ett motstycke till detta qui pro quo tilldrog sig ör några år sedan i Brissel; då man vid en hög :mbetsmans död fann att han var en qvinna, Hon hade ingått som extraordinarie vid utrikes minist:ren och genom alla graderna avancerat till byråchef. i hvilken egenskap hon med stor skicklighet skötte den politiska brefvexlingen. — Ben första monniskan en tysk. Saphir säger: Jag är öfvertygad att den första menniskan var en tysk. Hvilken annan än en tysk insomnar genast i paradiset? Om hvilken annan än en tyskt säger man med rätta: Det är icke godt itt han blifver allenas? Ty -om en tysk är allena; ser han genast spöken. Hvilken annan än en tysk låter så der borttaga ett af sina refben?fivilken aånnan in en tysk gömmer sig när Himlen frågar: shvar ist dus? Hvem annan än en tysk skjuter genast skulden på sin hustru när ban blir anklagad? Hvilken annan än en tysk biter så kärligt i det sura ipplet? — Prins Napoleons nya palats Detta hotell;som har sin plats-vidAvenue-Montaigne-nr 16.1 ir en fallständig efterbildning af Diomedes hus i Pompeji. Enkelheten i det yttre förhöjes genom några irkitektoniska mångfärgade ornamenter. Taket i vestibulen är måladt i blått med stora hvita stjer nor; kolonnernas mellanrum äro prydda med blommande växter och antika lampor. Denna vestibul !eder till Atrium, en salong med. öppning i taket derunder en bassin af flera marmorarter.. Rundtom wtrium ses byster af förfäderna i följande ordning: Catharina, Letitia Bonaparte, Josephine, Marie Loui e, Elise, Pauline, Caroline, Joseph, Lucien, Louis. Charles Bonaparte och Jerome. Napoleon I:s byst ar uppstäld på ett altare vid bassinen och pryd med blommor. På väggarne ses utförda åtskilliga mytologiska ämen: Titanerna stormande Olympen, Phebus på sin vagn, dragen af fyra hästar, Minerva, utgående nur Jupiters hufvud, m.fl. Alla dessa tafior äro af Sebastian Cornu. Från Atrium kommer man till biblioteket, ganska smakfullt orneradti samma stil; derpå till. matsalen, i pompejansk stil med refflade kolonner, ljusa och luftiga träd och blommor, bland, foglar. Salongen, belägen vid ändan af Atrium, är målad i praktfulla färger, härmande rosso antico; den bredvid liggande sängkammaren är beklädd med gula draperier på röd grund. Bakom salongen är ett drifhus, en gymnastik samt orientaliska bad, anordnade med mycken smak. — Franska polisen. Följande berättas i enskilt korrespondens från Paris till den i Antwerpen utgifna tidningen Grondwet. Den stränga vaksamhet, som utöfvas af den synliga och osynliga polisen inom denna s. k. hufvudstad för den civiliserade verlden, har nu stigit till den höjd, att det ej längre är dess innevånare medgifvet att ens emottaga sina vänner i sina egna hus utan att på förhand dertill ha förskaffat sig vederbörligt tillstånd. En af de goda borgarne i staden Paris, som stod i begrepp att göra bröllop åt sin dotter, hade af polisprefekten anhållit om tillstånd att få inbjuda omkring 30 vänner till denna familjefest. På. denna ansökning svarade prefekten, att han gerna ville meddela det begärda tillståndet om blott sökanden ville öka sina gästers antal med tvenne personer, som skulle af polisen för honom uppgifvas. vien som matsalen icke befanns tillräckligt rymlig för att medgifva en slik tillökning. så begärde prefekten, efter att ha låtit styrka det uppgifna förhållandet, att få se en lista på de 30 inbjudna, i afsigt att der utsöka tvenne, hvilkas namn kunde utstrykas. Men knapt hade han kastat sina ögon på papoeret, föfrän han artigt återlemnade detsamma, med den betydelsefulla anmärkningen, att allt vore ifullkomlig ordning, emedan tvenne af honom redan kända personer befunno sig ibland de kommande gästerna. — En vampyr. I Faubourg S:t Honor talar man för närvarande mycket om vampyrens, giftermål. Denne vampyr, är en ung magyarisk furste. Af reslig växt, med svart hår, mörka ögon och ett bleklagdt, intressant ansigte, är han derjemte den outtröttligaste dansör i Europa. För sitt stora anseende hos damerna har han att tacka ett rysligt romantiskt missöde, söm för fyra år sedan träffade honom i London. Furst G. detta är initialen till hans namn — hade så väl i London som Paris rykte för att vara verldens förste valsör. Han kunde valsa en hel timma utan att hans hjerta klappade fortare för det — han uttröttade de outtröttligaste valsöser — har: var en fasa för allt hvad orkester hette. En afton: på en fest hos Almacks, önskade en ung dam, skör som engelskorna då de äro som skönast, att valsc med honom, samt lät anmoda -honom om att bjudz upp henne. Hon var dotter af en berömd lord. som återvändt från Indien, der han spelat en framstående rol. Fursten valsade med henne: Snärt stannade de andra paren. Blott fursten och Arabella fortförc att valsa. Deras dans blef-allt eldigare, allt vildare. Orkestern kunde med möda följa takten af deras steg. Den unga damen, som höll sitt hufvud lutad: mot furstens skuldra, syntes utom sig af hänryckning Man förfärades i början af det egendomliga uttrycket i hennes öga, det onaturliga lugnet i hennesansigte. Men man lugnade sig snart dåhon, hänförc af den hvirflande dansen, hördes med sina bleknade läppar stamma: Mera, mera! Fortare, fortare !s Kor: derefter upphörde hon att tala. Fursten.fortför allt(emt med valsen. Åskådarne voro som fattade af ev förtrollning. Ingen tänkte på att hejda-välsören, i hvars kraftiga armar den unga damen orörlig-hvirflade bort, som hade hon varit lätt som en gässlöja Slutligen tystnade orkestern af utmattning. Furster stannade vid sin moitigs plats, gjorde en djup: kom pliment och ämnade draga sig tillbaka. Der ung: damen föll baklänges till golfvet.. Hon var död. Fursten hade en hel qvart dansat med ett lik. Hans förtviflan var gränslös. Alla damerna förälskadesig i honom och kallade honom efter denna stund våmpyren.. Han svor att aldrig mer valsa; men alla ungs flickor förbundo sig att förmå honom bryta sin ed Alla ville de dansa denna hänryckande dans meå honom, denna dans, som förmådde döda. De lyckades — men aek! så ofta han sedan den tiden val sade med en ung miss i London eller en ung. made: moiselle i Paris, greps han af fasa. Han lemnade efter ett par slag kring golfvet sin dam, flydde henne och lät den förgiftade pilen stanna qvari den öfverTR 5 v P t AÄ må GA