Aftonbladet – 29 maj 1858, sida 2

glada och anspråkslösa Ebba, hvars kärlek och hjertesorg utgjort hufvudpartiet i vår första tafla: Stackars Ebba, säkert måtte du hafva genomgått mycket för att blifva hvad du nu är. . Men hvem i all verlden var den trista figur, med hvilken herr: protokollssekreteraren nyss samtalade? Hans utseende gaf mig i sanning icke just det fördelaktigaste begrepp om elegansen hos alla edra bekantskaper, yttrade den vackra grefvinnan till Eberhardsson. Och likväl, svarade Eberhardsson med en min, som skulle vara satirisk; räknade icke allenast jag, utan äfven många med mig en gång för en lycka att få anse denne fulländade verldsmån som vän. . Men han är nu verkligen mycket förfallen; stackars: Gösta. Man skulle knappast tro detvara möjligt. men det är dock sant, Han har blifvit — läsare.n NORA SSE Gösta? upprepade Ebba långsamt, i det a gammal känsla högt purprade-hennes kiner. Ja, Gösta Nordenborg. Jag var säker att ni icke skulle hafva glömt honom, ty jag smickrar mig med hoppet att fru .grefvinnar har ett godt: minne för gamla. vänner, sade Eberhardsson med en djup bugning:. Baron Gösta Nordenborg hör i sanning till de personer, som man icke glömmer genmälde Ebba och tog sin mans arm för att fortsätta den afbrutna promenader.: Och han var bra förändrad denne fyrtioårige gubbe, som redan tycktes gå på grafvens brädd. Elden i hans mörka blickar var utbrunnen, den manliga kraften bruten, och med böjd rygg och matta steg samt klädd i en drägt, enkel som qväkarens, syntes den fordne eleganten såsom en främling i detta brokiga och lysande sällskap. SEE: . Och orsaken till denna öfverraskande för