Aftonbladet – 29 maj 1858, sida 2

att man väntar sig finna densamma allsmäktig. Den bestämmer. så många val, att en misslyckad utgång leder menniskor på den tron, att de motspänstiga valmännen måste vara ett upproriskt eglägte. Den blir vacklande genom sin egen massa, illusionen förstöres derigenom att den vill tillegna sig ett oinskränkt inflytande. Under det regeringen i ett fritt land förlorar föga genom ett val i oppositionens anda och. understundom till och med vinner deruppå, så finna vi nutidens mest utbildade despotism darra vid den ringaste anspelning på en provinsstrd,hvaruti en för verlden okänd person harbesegrat en lika okänd motståndare. Det tyckes verkligen som om det icke funnes någon möjlig medelväg emellan frihet och envälde. Det senare kan icke utan stor våda för sig sjelft ens låta formerna af fria val och fri diskussion qvarstå. Så länge som hvarje hand är bunden och hvarje röst nedtystad, kutima Napoleon III, general Espinasse och grefve Morny uppehålla det nya systemet i det kejserliga Frankrike. Men de kunna icke göra detta till hälften. Politisk. rösträtt är en alltför. farlig makt att kunna behandlas som ett gyckelspel. Folket kan en vacker dag få lust att begagna denna rätt på fullt allvar. . Fransmannen har i alla tider varit en varelse, som ej så lätt kan beräknas, och i politiska frågor ha hans instinkter sällan kunnat på förhand utgissas. Det är ingalunda en omöjlighet att ju en viss vurm kunde uppkomma att immerfort välja oppositionskandidater, och regeringen skulle sålunda kunna komma i en ganska allvarsam förlägenhet. Det enda botemedlet emot dylika utbrott af sjelfständighet. är att antingen göra valsystemet till: en verklighet, eller ock att helt :och; hållet afskaffavalen. Såframt icke despotismen i sjelfva verket förbjuder all politisk verksamhet från folkets sida, så kommer, detta att, ehuru fjettradt, steg för steg undergräfva de grundvalar, på hvilka enväldets bygnad är uppförd.