pels förmögenhet var ganska aktningsvärd, och hennes namn, om icke lysande, dock aktadt, så hade Nordenborg, allt noga öfvervägdt, beslutat att. hon skulle blifva hans ledsagarinna genom lifvet och satt han vid första tillfälle. som erbjöde sig, skulle gå raskt till sitt mål. Det. var. derföre han nu, då brukspatronen tillfälligtvis lemnat honom -allena med den unga flickan, hade ledt samtalet på allvarsamma ämnen, och det var derföre han nu uppmärksamt iakttog det intryck hans ord framkallat. Det var honom också ganska lätt att läsa alla de tankar, som rörde sig. hos den unga flickan, att iakttaga den aningsfulla bäfvan. som kom detta oskyldiga barnahjerta att slå högre och fortare då en hägring af lifvets allvar. framstälde sig för hennes själs öga. en var djupt rörande denna på samma gång frågande och tillitsfulla blick, som Ebba efter en lång stunds begrundande fästade på honom, som väckt dessa så helt och hållet nya tankar och känslor. Det var icke utan att Nordenborg för ett ögonblick kände sig besvärad af denna blick, som ovilkorligen förmådde honom att skåda ned i sitt eget inre och varseblifva den egoism, den kalla beräkning, som dikterade hans handlingssätt. Men innan han hade-hunnit rodna öfver sin egen lumpenhet, hade verldsmannen redan förklarat detta intryck, genom hvilket: hans. bättre menniska helt oförmodadt gjort sig påmind, för en barnslighet. Verldsmannen fullföljde derföre ocksåsina syften med den framgång, attredan åtta dagar derefter var förlofningen mellan baron Gösta Nordenborg och fröken Ebba von Appel eklaterad, . Denna händelse var, såsom fallet vanligen är med dylika förbindelsers afslutande inom stora verlden, för några dagar ett rikt ämne till prat och. förundran inom de kretsar de båda kontrahenterna tillhörde. Man trodde sig med säkerhet veta, att fästmannen isynnerhet blifvit intagen af fästmöns . förmögenbet, och detta var alldeles i sin ordning; men ryktet att fästmön var kär, riktigt kär i sin