vat någpt af dessa betydelsefulla ögonblick, :som öfvertyga oss att vår tillvaro är något annat än en lek; att den har ett annat mål än att i-glad sommardagsyra ER a från höje till nöje, likt fjäriln, :som fladdrar från den ena blomman till den andra. Doek,: ni kan ännu icke förstå mig, och det torde derföre vara bäst att vi lemna detta allvarsamma ämne. Medan han yttrade dessa ord, betraktade baron Gösta likväl den unga flickan med en så allvarligt forskande blick, att hon nästan förskräcktes och ej rätt visste hvad hon skulle tänka eller säga. Minst af allt visste hon hvad hon kände. Måhända gaf hennes hjerta nu ett svar på den indirekta fråga, som bodde i Nordenbaorgs ord och; blick: Möjligen trodde Ebba, att det ögonblick -just nu var inre, som skulle gifva en ny riktning åt hela hennes lif. Denna rörelse, denna själsstrid undgick icke den erfarne verldsmannen, som lugnt beräknat sina ord och nu stod der väntande och forskande för att-iakttaga, om han framkallat jnst det intryck, som han beräknat och åsyftat. ; Nordenborg hade ändtligen, blifvit ense med sig sjelf beträffande sina framtidsplaner. . Han hade hos fröken von Appel funnit ett hjerta, som ännu mottagit så få intryck, att han trodde sig kunna dana. det helt och hållet efter sin egen önskan, Han bade redan, med tillbjelp af sin rika erfarenhet, sin vidsträckta verldsoch menniskokännedom, väckt hennes beundran, hvilken han visste lätteligen skulle kunna förbytas till en ömhet, som skulle förmå henne att räcka honom sin hand och han boppades att genom bibehållande af detlugn, som hans egen likgiltighet gjorde det för honom ganska lätt att iakttaga, hålla denna ömhet inom sådana gränser, att den icke skulle urarta till några öfverdritter, störande för den komfort, för hvars ernående han valde sig en maka och till hvars etablerande och vidmakthållande den i feg ae hon borde medföra, var bestämd. Och som fröken von Ap