ad AVE pa vänskap och ett sådant förtroende, som hon nu visade honom. Sålunda hade en längre tid förgått, då Nordenborg en afton kom på besök. Som brukspatronens gikt samma qväll var särdeles svår, drog han sig för en stund tillbaka i sitt rum. utan att besinna den oartighet, till hvilken han härigenom gjorde sig skyldig. Något samtal de båda unga emellan ville icke riktigt komma i gång förr än Gösta, tagande sin tillflykt till ett högst vanligt konversationsämne sade; Fröken var på spektaklet i går. Hvad tyckte fröken om Dahlqvist? Han var, som alltid, stor och snillrik, yttrade hon med ungdomlig entusiasm, Såå, svarade Nordenborg med: ett leende; ni tycker således om ett dylikt passionfullt spel! Skulle ni, äfven i verkliga lifvet tycka om att se känslor och sinnesrörelser yttra sig lika vildt och häftigt? Jag har ännu sett så föga af lifvet och kan således icke i detta fall ega något omdömen, svarade Ebba, i! Nej, det är naturligt, återtog Nordenborg med den ton af öfverlägsenhet, hvaraf han ofta begagnade sig; när skulle ni väl varit i tillfälle dertill, ett barn, som ni är? Men hade ni pröfvat lifvets stormar, så skulle ni gerna undvika att påminnas om dem från scenen, hvilket blott alltför ofta kan upprifva sår, dem man trott för längesedan läkta. Men jag glömmer att jag talar vid ett barn, fortfor han, afbrytande sig sjelf. : Kan ni då aldrig upphöra-att betrakta mig såsom ett barn? frågade Ebba med någon förtrytelse. ISS ; Jag skåll göra det, när jag öfvertygat mig om att ni icke längre är det, yttrade -Nordenborg under en af ett fint leende åtföljd bugning. Och hvad fordras då för att öfvertyga baron derom ? pDertill fordras att ni pröfvat litet mera af lifvet än som nu är händelsen; att ni upplef