Aftonbladet – 27 maj 1858, sida 2

rättade honom om hennes förmögenhet och något färska namn, så nedsjönk den -oskytdiga. flickan i hans omdöme till en lumpem spekulation, till ett blott medel för hans egna sjelfviska sträfvanden. Möjligt är, att detta äfven varit förhållandet med många andra qvinnor, som kommit ihans väg, och att denna omständighet just varit den, som fördröjt hans val. Det oaktadt var den artighet, med hvilken Nordenborg bemötte Ebba, sedan han låtit presentera sig för henne, af detta utsökta, fina slag, som blott en fullkomligverldsman kan visa. Att han derföre på hennes unga hjerta skulle göra något intryck, var naturligt: Dertill berättigade honom hans mörka, brinnande ögon, hans onekligen vaekra, ehuru något blaserade utseende — han egde nemligen den: nästan olivfärgade hy; hvilken :fruntimmer bruka kalla intressant? — och hans på: en gång ädla och lediga hållning. Nordenborgs svarta drägt stack dessutom på ett besynnerligt sätt af mot de flesta öfriga kavaljerernas granna uniformer och damernas lysande toiletter, under det-en obetydlig utländsk orden likväl gaf honom en viss anstrykning af förnämhet och antydde att han tillhörde den klass, som Kigrar på samhällets höjder, om-strålad af nådens solsken. Om jag icke bedrar mig, är detta de:a första bal ni här bevistar, min fröken ?) frågade Nordenborg vid ett uppehåll under dansen. Ja, och här är också förtjusande roligt, svarade den glada Ebba, Förtjusande roligt,, återtog Gösta medett eget leende. Ja, det kan man hafva vid edra. år. Jag vill visst icke förstöra edra illusioner,. men nisskall få se, att redan er nästa bal skall: beredaer vida mindre nöje än denna. ÅGek, säg icke så,herr baron, utbrast Ebba i bedjande ton. (Forts. följer.)