Aftonbladet – 27 maj 1858, sida 2

och en måttlig förmögenhet förenade han, hvad de fleste deremot icke torde göra, ett godt hufvud, hvilket skulle kunnat föra honom -långt på den diplomatiska banan, som hair redan tidigt hade beträdt, då han till följd af ett ögonblickligt infall fann för godt att öfvergifva densamma, Det är ett falskt påstående att qvinnorna ensamma ega nycker; äfven det starkare könet, skapelsens herrarp, äro understundom dermed begåfvade i ganska hög grad, Gösta Nordenborg var en dylik nyckfull herre; dertill högligen ärelysten och aristokrat från hufvudet till fotabjället, — Ärelystnaden hade fört honom in på den diplomatiska vägen, ärelystnaden förmådde honom att afträda derifrån, emedan han ville som en fullkomlig aristokrat vara sjelfständig och oberoende, Men härtill. saknade han återigen nog förmögenhet, och det var derföre som den trettiotyåårige ädlingen beständigt spekulerade på ett rikt giftermål, deri understödd af sin kloka fru moder, Man må dock icke tro, att han var en man, som endast gjorde afseende på penningar. Hade detta varit fallet, skulle han längesedan hafva nått sitt mål, ty hans intressanta yttre och hans klingande namn förfelade icke sin verkan på de unga damernas hjertan. Men Nordenborg pretenderade, utom mynt, äfven namn, skönhet och behag hos den, som han skulle skänka titeln af sin hustru. Det var dessa egenskaper, som han önskade, men ännu aldrig ansåg sig hafva funnit förenade hos någon. När Nordenborg först varseblef Ebba, gjorde hennes vackra ansigte, och den okonstlade glädje, som i detsamma afspeglade sig, ett särdeles behagligt intryck på honom, Sjelf utlärd i verldens förkonstlingsskola, var det honom en sann tillfsedsställelse att se någon, som icke var angripen af denna hjertats frätande rost. Men i samma ögonblick, söm modren under