Aftonbladet – 27 maj 1858, sida 2

nykomlingen, . hvars hufvud mera liknar en blomsterkruka än något annat, ty blommorna stå. ju rätt upp, som Växte de der! svarade Eberhardsson med ett försmädligt och öfver: lägset löje. z En kokett här. man rätt att kriticera, sade Nordenborg, men oskulden kräfver just genom sin sällsynthet vår beundran. Hur vackert och uppbyggligt moralisten predikar !s utbrast Sparfvenflyckt spefullt. Din mor, friherrinnan, vinkar dig), sade Eberhardsson åt Nordenborg, ty det var en af denne parvenys utmärktaste förtjenster att hafva ett öga öppet för allt hvad som passerade inom le beau monden, som han med stolthet kallade den kreft, hvilken det varit hans lifs uppgift och mål att få anses tillhöra. Nordenborg: nalkades :sin högvälborna fru mamma, som med värdighet svängde sitt hufvud bredvid andra högvälborenheter och nu med moderlig omtanka Hviskade, i det hon med en blick visade på Ebba: Der dansar sju tunnor guld! Högt tillade hon derefter: Låt för all del presentera dig för den charmanta fröken von Appel, min egen Gösta, Gösta bugade sig för sin mor, men ett satiriskt leende sväfvade på hans tunnal äppar, då han återtog sin plats bland de öfriga observatörerna, af hvilka Eberhardsson genast frågade: Har du fått några upplysningar om den der blomsterkrukan? Jag tyckte att friherrinnan fixerade henne, under det hon talade med dig? Jal — Jag har fått veta att hon är en fröken von Appel, ett namn nästan lika så plebejiskt som Eberhardsson, svarade Nordenborg med ett gäckande uttryck i sin röst, i det han tvärt vände honom ryggen. Baron Gösta Nordenborg var hyarken bättre eller sämre än de fleste unga män i hans ställning pläga vara, Med ett lysande namn