Aftonbladet – 26 maj 1858, sida 2

mor ej blott mellan den rikes dubbelfönster, utan ock i fattigmans koja; nu ha trädgårdarne blifvit fullare af verkliga praktväxter; och för matlagning saknas icke de allra förnämsta läckerheter, hvilka länder med ungefär liknande klimat med vårt yppigt frambringa. Hvad som vållat denna i så många hänenden helsosamma och glädjande förändring ej svårt. att, utfinna. Å ena sidan har gårdsföreningen i hög. grad bidragit att , väcka. hågen för en tidsenlig växtkultur och att uti sina. egna anläggningar föregå med godt exempel, äfvensom den medelst utdelningar af växter och frön verkat betydligt. Å den andra ha enskilta personer, hörande till. yrket, uppbjudit alla sina krafter att genom bättre produkter både höja och leda allmänhetens smak, och så har så småningom ett vexelförhållande inträdt. mellan en allt mera stegrad efterfrågan; och en: allt mera uppdrifven. alstringsförmåga, soms haft till följd att trädgårdsskötseln hos: oss nu blifvit något annat än den var förut. — Till dessa omständigheter komma. ännu tvenne, söm mera ligga i hela. tidens riktning, nemligen, den ena, att med den allmänna rationalismen i praktiska. ting: (såsom; rationelt; landtbruk c.). en. mängd. gamla. vanor och. fördomar kullbrutits och lemnat väg för nya behof och nya åsigter, och den andra, att det allmänna umgänget nationer emellan, de. allt mera lättadekommunikationerna, individernas: tätare resor i hastigare fart äfven till vårt land öfverflyttat hvad som. annorstädes befönnits önskvärdt eller. oundgängligt. För 9 år sedan bildades? här i Stockholm ett gartnersällskap (namnet lärer hafva antagits för att undvika förvexling med den 1832 stiftade svenska: trädgårdsföreningen) i ändamål att vara en föreningslänk trädgårdsmästare emellan till gemensamt nöje och nytta. Sällskapet samlas en gång i hvarje månad, då gjorda rön framställas; vunnen erfarenhet diskuteras, och samtal, öfverläggningar, råd och uppmaningar. gemensamt hållas och meddelas. Det eger ett godt bibliotek, som flitigt begagnas, och har under sin tillvaro genom klok hushållning sammansparat medel att årli en öka detsamma; med ett ord, sällskapet lefver ännu i full kraft — och säkert finnes ingen derinom, som ej erkänner att det på trädgårdsmästareyrket utöfvat ett betydligt inflytande. Men det vill ock verka på dem, som stå utom detsamma, vill åtminstone visa att det är verksamt i sittinre och på sig sjelft. I början utgaf det sina förhandlingar-å trycket; men numera inflyta dess litterära arbeten i prof. Arrhenii värderade. tidskrift för landtbruket — och vittna i hög grad om insigt uti och nit för den kära, goda saken. Derjemte hafva sällskapets medlemmar nästan årligen föranstaltat expositioner af sina växter och dermed: gifvit prof på, i hvad grad de söka följa de föredömen utlandet gifver. Den som uti England eller Tyskland sett med hvad uppmärksamhet dylika utställningar följas, huru de så att säga utgöra ett vånement i hvardagslifvet, kan ej underlåta att inse i huru hög grad. de hos allmänheten befordra kärlek för blomsterodlingen, huru de lifva intresset för: kultur: i allmänhet, och huru de verksamt bidraga att lyfta sjelfva yrket; och från den synpunkten torde det vara skäl uti, att med några ord omnämna den af gartnersällskapet för i år anstälda expositionen. Det första man vid ett inträde uti expositionslokalen, som är konditor W. Davidsons norra paviljong vid Drottninggatan, öfveraskas af, är den högst olämpliga lokalen. En låg, smal salong, knappast stor nog att rymma ett måttligt sällskap, med en hel bakvägg utan ljus, och de lågt sittande fönster, som å den andra sidan finnas; skymde: af en bred veranda! Man har ofta beklagat, att Stockholm ej äger någon, rymlig lokal för alla de bildningsmedel konst och vetenskap i senaretider så rikligt erbjuder allmänbeten — till gagn för båda — att vi sakna någon konsertsal, föreläsningssal m. m. Till listan af dessa desiderata kunna vi ock med största fog lägga en. lämplig, expositionslokal — ty, det gifvesi. sanming inga bättre undervisningsmedel än de som kunna göras åskådliga. Gartnersällskas pet har emellertid icke kunnat få någon annan, och deruti nu på bästa sätt uppstält sina alster. Man kan se, att det knappa utrymmet nödgat till flera uteslutningar. — ps Inträdet ifrån den lilla terrassen. mellan paviljongerna sker mellan tvenne resliga. Acaia decipiens. Man har då midt framför sig ett större bord, uppfyldt af de mest skönblommiga och sällsynta växter, som kanske finnas 4 expositionen. Kring den herrliga japanska Cryptomeria sälla sig de nyholländska Aotus. gracillima, en örtväxt alldeles öfversällad af sina blommors gull, Tetratheca verticillata från samma verldsdel. och öfver sin lilla spalier bredande en lika stor rikedom af violetta klockor, Pimelia decussata, en bland de prydligaste fönsterväxter, flera kapska Ericor, såsom ventricosa, persoluta alba m. fl., samt en vacker samling af de utmärktaste Rosor. Rundt kring väggarne fylles hvarje rum af gröna växter och sköna blommor. Sjelfva fonden är liksom afdelad i trenne våningar. Bakgrunden intages af höga Acacie, Edwarsia, Eugenia, Spartium, Magnolia, alla genom sina gröna; breda eller fria blad allmänt värderade dekorationsbuskar. Framför dem ser man några rader af lysande blommor, i rödt, såsom af Rhododendron, Pzonia arborea, Rosor, Camellia, Justicia, Fuchsia, Pimelia,) och i gult af Coronilla, Acacia cordata m. fl. Och nedom dem kommer en grön infattning af bladväxter, Pomeransträd, Evonymus, Rhododendron, Aucuba o: 8: Vv: Långsidan af salongen innefattar egentligen tvenne blomstergrupper. Den närmast fonden utgöres förnämligast af saftigt gröna, frodiga bladväxter. Främst leribland philodendron pertusummed sina jättelika, lelade och af hål fönsterlika blad, Dracena praecox ych terminolis, Plectogyne: väriegata med hvitstrimniga blad, det nyzeeländska linet (phormium tenax), len präktiga, nu blommande Strelitzia regia,. Ficus lastica (Kautschuksträdet), de låga Maranta zonata, 3egonixe, Gesnerie, och de nätta Ormbunkarne, bland wilka trenne arter af Amaryllis stoltsera med praktulla blommor: Härinvid står en Syren, med Hela kronan full af ina vackra blommor. Och derintill sluter sig ett jord, alldeles öfvertäckt af Calceolarier, en profsaming af allt det skönaste hortikulturen af detta mångormiga slägte frambragt. När man ser dessa tuende färgolikheter, der den ena nyansen så omärkigt bryter sig in i den andra, och dock märker forsen af de besynnerliga toffelblommorna med små nodifikationer vara en och densamma, begriper man