Aftonbladet – 26 maj 1858, sida 2

tlerrnagen 1 bygmastaren sANdCrssons nus, nvarvia Anderssons hustru förlorade lifvet, och en 4 år gammal sjuklig gosse, som: hon vid tillfället bar på armen, äfven svårt skadades. Den till Herrhagen gående strålen synes hafva delat sig i 3:ne mindre, hvaraf den ena gick in vid fönstret i ett rum, der ett litet schwartzwalderur var uppsatt, hvari verket helt. och hållet förstördes, och kedjan, hvarpå lodet hängde, fanns liggande söndersliten, länk för länk, på golfvet: Andersson, som stod helt nära fönstret, slogs till golfvet; utan att för öfrigt skadas. I nästa rumhade en stråle gått in genom taket och: spjelkat ut ett stycke ur fodralet till. ett. väggur, utan att detsamma: vidare skadades eller upphörde: att gå: En barnflicka jemte två i rummet varande barn, af hvilka det ena blott 8 månader gammalt, hade föga känning af lufttryckningen; en liten hynda med 3:ne valpar, som hvilade vid urfodralets fot, syntes ej hafva ringaste känning af åskan, I köket, hvarest madam Andersson uppehöll sig, kunde åskstrålens väg afintet annat upptäckas, än af litet nedfallet sot i spiseln;-Spjell sämt dörrar och fönster voro tillslutna. Då barnflickan och mannen Andersson inträddei köket, talade hustrun med full sans, men om några minuter var och förblef hon död, ehuru den bredvid henne afdånade gossen efter hand åter kom sig före. I staden träffade blixten ett af de högsta lindträden vid teaterhuset, splittrade detsamma, sprang derifrån aed på schweizeriet,: hvari spår efter dess framfart synes i några upplyftade takplåtar, ett söndersplittradt bräde iväggen samt i innandörrarne, hvari alla rutor äro krossade och träramarne splittrade, samt spikar utryckta och inslagna i väggen midtemot:. Ytterdörrarne äro nästan oskadade. Lyckligtvis fanns här icke någon menniska i närheten. — Följande berättelse om omensklighet mot skeppsbrutna och: plundring. af strandvrak läses-1 Wenersborgs Tidning: Man vet att sjön Wenern är afdelad i tvenne hufvuddelar genom en landtunga och en derifrån till östra landet gående ögrupp; kallad Lurö skärgård. En del deraf, eller den som är närmast landtungan från Wermlandssidan, benämnes: af sjömän Aspholmarne, äfvensom sydvestra delen af Wenern Dalbosjön, och den nordöstra Wermlandssjön. Denna ögrupps läge midt i Wenern gör att denär mycket besökt af sjöfarande, dels derföre att segelted på flera ställen går genom densamma, dels emedan här finnas flera hamnar, och dels deraf att haverister och skeppsbrutne som oftast nödgas här söka en tillflykt. I det senare afseendet hafva flera af befolkningen på dessa öar gjort sig mindre väl kända under de sistförflutna åren. Det klagas temligen allmänt bland sjöfarande öfver här påträffad ovilja och motsträfvighet att bispringa den i sjönöd stadde sjömannen och: gifva honom den hjelp kristlig kärlek bjuder. Deremot skall man ingalunda vara sen att tillegna sig hvad som står till hands af strandade fartyg och deras tillbehör, det förstås under pretext att berga, ehuru denna bergning icke alltid sker på ett sätt som gillas af. mensklighet och gällande lag. Såsom prof härpå ha flera uppgifter blifvit oss lemnade öfver tilldragelser inom Lurö skärgård under senare åren, hvilka alla vittna om ett klandervärdt handlingssätt af åtskilliga der boende personer. Vi vilja dock för närvarande allenast andraga en händelse, som helt nyligen inträffat, derom vi hafva beedigade handlingar framför oss, och hvilken torde vara tillfyllestgörande för att visa, det sjöfarandes klagan ingalunda är obefogad; Efter att hafva -vid Edsvalla intagit en laddning sågbakar, utgick skepparen P. Jonsson, hemma här i staden, med sin egande slup Falk i Wenern tisdagen den 4 dennes kl. 4 på morgonen, i ändamål att öfverföra. laddningen hit till Wenersborg. Vid afseglingenfrån lastageplatsen: var vädret godt, men utkommen 3 å 4 mil i sjön började det att regna och. blåsten ökade sig till storm, som tilltog julängre det led fram på dagen. Omkring kl. 9 f. m. fyldes slupen med vatten så att han började sjunka och uppbars endast af lasten, hvarefter fartyget sönderslogs: af. sjön, så att däcket med däckslasten och masten skiljde sig från skråfvet. En half timma förut hade jollen, ehuru fastgjord med tvenne ändar, lösslitit sig från fartyget och drifvit sina färde. Skepparen och dess besättningskarl hade således ingen annan utväg än att lösgöra de tåg som ännu fasthöllo masten, hvilken nedgick igenom brädbunken, från det afskilda skråfvet och qvarblifva på däckslasten, samt sålunda ännu: långt ute till sjöss, omkring. 2:ne mil, anförtro sina lif, åt denna bräckliga farkost, bestående af korslagda bräder eller bakar. På detta sätt drefvo de allt närmare Lurö, skärgård der dehoppades att finna hjelp, men ingen sådan I ankom, oaktadt deras genomträngande rop och gifna nödsignaler. Emedan vinden blåste tvärs igenom ögruppen, drefbrädflotten samma väg och var enå gång nära att landa på en-ö benämd Store Klubben, Jmen drefs från land af den ström som här uppkom af stormen. När detta skett, var de skeppsbrutnes sista Hopp om räddning ute; De hade då förmärkt tre personer på Hvithall och en på Store Klubben, äfvensom besättningen å ett fartyg, som låg vid senare. stället, hvilka alla lemnade dem åt sitt öde, utan ringaste försök till bergning, då kl, 4 e. m.,å efter fulla sju timmars: strid med det rasande elementet, genomblötta och nära förfrusne, samt på väg att med den allt bräckligare blifna brädflotten utgå i Dalbosjön, skepparen Andreas: Olssofi; förande slupen Anna Maria, ankom och bergade de nödstälde, samt tog dem ombord--på sitt fartyg och gaf dem der föda och nödig omvårdnad. pe Påföljande dag begaf sig skepparen Jonsson och dess besättningskarl, hvilka nu hate återhemtat krafter, med biträden ut att bergabrädflotten, som strandat på en udde, ochilanddrogo densamma jemte annat, som medföljdt å flotten och ej blifvit bortspoladt af sjön. Emedan de skeppsbrutne under hela tiden af sin drift i sjön hadeförmärkt vraket komma efter simma väg som de sjelfve gingo, voro de vissa om att detsämma Hade strändat på något ställe i skärgården. Torsdagsmorgonen den 6 dennes begåfvo de sig ästäd, jemväl med biträden, att efterse skråfvet, och funno detsamma utanför Fvithall, men utplundradt på allt af tacklaäge och. jern som kunnat utan för mycket våld lösgöras. Under natten förut hade från vraket följande dess tillhörigheter blifvit borttagna, nemligen: grundförerna, spel, pallpost och annat jern, sedan spelstöttorna blifvit afhuggna; klyfvarbom med segel och tågvirke; stag och stagfock samt vanten på ena sidan, jemte åtskilligt annat, som då. protesten afgafs icke-blef ihågkommet. Vid anstäld efterspaning påträffades ilandförda å Hvithall spelet och pallposten, jemte åtskilligt annat af fartygets gods, men återstoden deraf skall vara förd till en annan bebodd holme. Hvad skepparen anträffade af sina tillhörigheter tog han, i ojäfvige vittnens närvaro, åter, men: det öfriga har ännu ej iterbekommits. Nekas kan icke: att denna. målning är betecknande och mörk, isynnerhet i våra tider. Att lemna tvenne: menniskors lif i den ögonskenligaste fara, tan: ringaste försök att rädda dem, derföre att:man har. ett fartygsvrak, hvarå något kan vara att kemta, Kikaren, det låter otroligt, men är icke dessmindre är en ren, oförfalskad sanning; och om man, än, sedan kela tilldragelsen blifvit upptäckt, skulle vilja nålla sig vid att bergningen å fartyget vidtagits för rederbörande egares räkning, så har likväl sådant kett på ett sätt och under sådana omständigheter, utt ingen låter villa sig af dylika undanflykter, allra ninst den allmänna opinionen, hvilken redan fällt itt utslag i denna ingalunda otvetydiga sak. ÄMM MMM ETH O HH BA P0 MAA 4 Oo — Hr Philip Jacobsson, skicklig pianist, som fta biträdt våra sångare och sångerskor med ett ackert pianoackompagnement, gifver i morgon afon en musikalisk soir i De la Croixs salong, hvarid komma att medverka hrr Arnold och Lindberg, n amatör och en musikälskarinna, och hvarvid af