Aftonbladet – 26 maj 1858, sida 2

STOCKHOLM den 26 Maj. Utrikes korrespondens. (Från Aftonbladets korrespondent.) Wien den 13 Maj. Förbittringen emot Frankrike, som jag i senaste brefvet sökte skildra, är häri officiellå kretsar i tillväxt. Då var det de beryktade Orsiniska. brefven, af: hvilka det första af den 11 Februari offentliggjordes af franska Monitören, under det att det andra af den 11 Mars utkom i Piemonts officiella tidning, hvilka hade i hög grad retat vår regering till missnöje. Man lät en tidsprida, ut, att åtminstone det andra var falskt. Olyckligtvis intygade likväl direktören för Roquette-fängelset i Påris under loppetaf Bernards rättegång, att Orsini visserligen 1 nämde fängelse den 10 Mars skrifvit sitt testamente och d. 11 Mars ett bret till: kejsaren; om han än icke kunde fullkomligt säkert uppgifva ifrågavarande senare datum. Då: emellertid det: första brefveti Mpnitören. var af. den Ll Februari, innan: ännu Orsini. var dömd och förd till fängelset Roquette, dit blott. dömda komma, så följer deraf ovedersägligen, att det i Roquette-fängelset skrifna bref; hvarom direktören hade kännedom, var just det andra, hvars offentliggörande i den officiella Gazzetta Piemontese väckt så ond blod vid vårt hof. Nu kunde man visserligen låtsa som om detta den aflifvade revolutionsmannens bombkast icke blifvit af Frankrike meddeladt åt sardinska regeringen. Men debatterna i Turins andra kammare om den såkallade Deforesfå-lagen, angående sammansvärjningar emot främmande suveräner, medgåfvo emellertid intet tvifvel derom. Representanten Tecchio sade helt öppet från tribunen den 17 April, att om Orsinis bref icke blifvit af franska regeringen meddeladt grefve Cavours kabinett, så skulle den officiella piemontesiska tidningen säkert icke hafva offentliggjort detsamma, och derpå följde ingen motsägelse från ministerbänken. Ännu .större sensation har emellertid här väckts. af. hvad. som under nämde debatter i turinerkammaren framkom angående. Frankrikes koketteri i allmänhet för Italien och de italienska sträfvandena. Grefve Cavour skildrade i sitt tal den 16 April republikernas egoism i allmänhet och de båda franskas mot Sardinien och Italien i: synnerhet, och satte till motsats mot denna: egoism: Napoleon II:s vänskaplighet, som år 1849 hade visat sig beredd att för Sardinien i nödfall uppträda på ;slagfältet emot Österrike... Det förstås, att man ;här icke trodde på allvaret i detta anbud och medlidsamt log åt den gode grefve Cavour och de italienske konstitutionelle, som sätta tro till sådana vackra ord. Men man såg likväl nw åter huru: skickligt. Napoleon förstod att operera med italienarne: Äfven den allvarsamme krigsministern, general Lamarmora. visste icke huru han skulle i sitt tal den 17 April nog berömma den vänlighet, som kejsar Napoleon städse: visat honom, och de förhoppningar för Italiens framtid som han hos honom uppväckt. Och under intrycket af de stora fördelar, som de sträfsamme piemontesarne lofvade sig af franske kejsarens gunst, genomdrefs den 29 April med en majoritet af 110 mot 42 en lag, som, de sardinsker ministrarne må säga hvad de vilja, dock var genom Walewskis: efter attentatet den 14 Januari afsända not dem ålagd ungefär som: man försökt att för England diktera the conspiracy of murder billy och utan att det minnesvärda nederlag, som lord. Palmerston och franska regeringen hade lidit i parlamentets sammankomst natten till den 19 Februari, hade förmått uppmuntra den sardinska kammaren till ett liknande motstånd. Detta allt var.väl egnadt att förmå det på sin ömtåligaste: punkt.i flanken hotade. Österrike till. eftersinnande. För att. ännu mera lägga: våra statsmäns pannor i djupa: veck, var knappast nödigt att Frankrike, sedan den undanröjda och af vår minister med .stor ansträngning dödade frågan om Donaufurstendömena. just var försvunnen från dagordningeny började skapa en ny. öppen. fråga i Montenegror och: dermed; återutspelade ettbetänkligt kort i; Orienten, Jag måste, då postens afgång åt norden nödgar mig. att afbryta, förbehålla mig att få i ett annat bref närmare ingå på den montenegrinska krisen. Emellertid vill jag icke dölja för er, att äfven i liberala österikiska kretsar den falska och tvetydiga politik, som Frankrike alltmer och mer utvecklar i Orienten, alldeles icke är populär. Montenegros röfvareband hafva städse blifvit af Ryssland beskyddade mot: Turkiet. Ryssland visste hvad det gjorde. Men att Frankrike, som nyss med förment ridderlighet offrat hundra tusen af sina söner och milliarder för Turkiets integritet, numera plötsligen tar parti för röfvarehorderna på Svarta Berget måste vi erfara af Monitören för den 13, hvars otroliga artikel telegrafen i dag på morgonen resumerad meddelade oss. Angående detta officiella. faktum. och hvad dermed sammanhänger torde ni tillåta mig att måhända med nästa post säga något mera. H. oto H: M. enkedrottningen har på Desideria dagen låtit utdela etthundradefemtio rdr rmt till fattiga inom hufvudstaden. — H. EK. H. kronprinsen-regenten har, med akhlodaing af. den härstädon till. frrnnan, förnsde