Aftonbladet – 25 maj 1858, sida 2

Särdeles förgrymamad är denne brefskrifvare i Snällposten öfver den belysning, som Aftonbladets korrespondenter i Köpenhamn egnat åt feaktionens hemliga spel, dess intriger och förhoppningar, och han karakteriserar hvarje omnämnande af de reaktionära planerna såsom närgångna beskyllningar mot Danmarks dugligaste män och ädlaste patrioter (!),, såsom en förgripelse emot danska nationens hedersmän,. Brefskrifvaren tröstar sig dock med, att då vår religions stiftare, förkunnaren af den högsta sanning, af sina blinda fiender beskyldes för att hafva hånat Gud, så kunna ju äfven menniskor se sig misskända, hvilkas hela lif varit helgadt deras fäderneslands ära, lycka och sjelfständighet. En herrlig jemförelse! Det har lyckats den för reaktionärernas sak kämpande brefskrifvaren att helt nyligen få införd uti Svenska Tidningen en utgjutelse, hållen så fullkomligt i samma anda och till en del stöpt så alldeles:i samma form, att man icke kan misstaga sig om -identiteten i ursprunget. Svenska Tidningen har eljest meddelat korrespondenser : från Köpenhamn, hvilka alls icke varit fiendtliga mot det nationelt-liberala partiet i Danmark, och som i det hela sett sakerna ur samma synpunkt som vår korrespondent M. och derföre i det hela borde bli föremål för samma bittra klander, som den reaktionäre danske brefskrifvaren egnar åt vår nyssnämde korrespondent. Snällpost-korrespondenten är dock icke nog diplomat, att icke hans patroners innersta tankar tillräckligt klart skulle framträda ej blott mellan -raderna, utan äfven i flera ganska klara och omisstydliga hjerteutgjutelser. På samma gång han med häftigaste ovilja tillbakavisar tanken derpå, att sådana förträffliga patrioter som Övrsted, C. Moltke, Blubme m. fl. skulle kunna göra sig skyldiga till någon illoyal opposition mot en nationelt-liberal styrelse eller låta leda sig af några äregiriga afsigter, uttalar han sin innerliga glädje deröfver att Tyskland icke antagit danska regeringens förslag till differensernas biläggande, och utbryter dervid i följande sköna bekännelse; Danska patrioter kunna icke annat än glädja sig deröfver och deri se ett bevis på att Tyskland, i visst hänseende, handlar lojalt. Tyskland visar derigenom, att det icke antager förslagen, rent ut att det icke önskar statens upplösning, utan snarare vill undgå hvad som kan bidraga dertill; Tyskland önskar sannolikt hellre en ombildning af helstatsförfattningen, som, genom att försvaga den revolutionära kraften å båda sidor, stärker konungadömet och staten. Förrän det uppnås, kommer påtryckningen nog icke att upphöra, om man också kryper genom alla hål för att nå ett annat resultat. Här uttalas ju helt naift: och öppenhjertigt, att hvad Tyskland och det lilla reaktionära junkerligt-byråkratiska kotteriet i Danmark önska och gemensamt arbeta på, är ingenting annat än att få absolutismen återinförd i Danmark, att låta. en helstatsförfattning existera, som gerna må sammanknyta de danska och tyska landsdelarne med så intima band som möjligt, endast hvarje skymt af konstitutionalitet utplånas ur densamma. I ett. senare. bref uttalas ännu tydligare den förhoppningen, att reaktionärerna snart åter måtte komma till styret, i det brefskrifvaren yttrar: Att den nuvarande ministeren endast kan aflösas af en som är af liknande sammansättning som den år 1853 undanträngda, synes allmänt anses som visst. Och alldenstund, så snart en dylik förändring i våra förhållanden inträdt;..de tre icke tyska stormakternas vänskap utan tvifvel skulle komma att visa sig verksam på diplomatisk väg, är det att hoppas att vårt fädernesland utan alltför: stora offer skall komma ifrån de förvecklingar, hvari det råkat, särdeles genom de af ministrarne Bang och Scheele begångna misstag., Medan vi tala om reaktionära och junkerliga korrespondenter till svenska blad böra vi icke lemna danmärkt, att det svenska junkerdömet nyligen fått en försvarare uti ett danskt blad; En skåning har nemligen tillstält Foedrelandet en epistel, i hvilken han uttömmer sig uti loford öfver grefve Henning Hamilton, hvilken, om man skulle sätta tro till dylika skånska omdömen och hjerteutgjutelser, borde anses för den rätte mannen att kallas till ledare i en svensk minister, för en statsman, som vore i besittning af både regentens och nationens rättvisa förtroende, med ett ord snart sagdt såsom Sverges politiske Messias. Vi tro, att Fadrelandets redaktion har tillräcklig kännedom om svenska förhållanden, för att uppskatta dylika panegyriker såsom sig bör och att inse, att om denne brefskrifvare också är en högt aktad vän till någon af Feedrelandets redaktörer personligen,. så är han icke någon vän af Feedrelandet eller af den nationelt-liberala saken i Danmark. Om å ena sidan absolutismen och rektionen och å den. andrarde liberala sträfvandena i alla stater ha en viss solidaritet med hvarandra, så gäller detta företrädesvis och iännu högre grad de länder, som Hiro förenade genom de nationella sympatiernas band, och ett omdöme, som utgått från eller alstrats under jemn beröring med det högmögende, för all folkelig utveckling likgiltiga skånska junkerskapet, bör inför de -liberala i Danmark ha lika litet vitsord, som de loftal öfver hr Bluhme konsorter, som exporteras till ett eller annat svenskt blad. Våra vänner i Danmark ha utan tvifvel tillräckligt följt den -senaste tidens politiska strider i vårt land, för att känna, hvilken ståndpunkt det yngre konservativa, det konservativt-reformerande? eller s. k. junkerpartiet intager med afseende på den politiska utvecklingen. Det är visserligen sant, att det icke kan i vidsträktare omfattning jemföras med de preussiska och hanoveranska junkerskaperna; men detta kommer sig väsentligen deraf, att våra junkrar sakna det underlag af stor förmögenhet, som kunde ge. något större kraft åt deras sträfvanden emot den demokratiska andan och arbetet för åvägabringandet af en verkligt konstitutionelt statsskick. Arten, anspråken, lusten äro visserligen desamma, men det hafver sig icke så lätt att, då man står ARR on åå Ing nh md RR