Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 3

gynnande recensioner om hans böcker, vår outtröttlig, ofta besvärlig, men: dock: alltid godmodig. oc! älskvärd. .Lemnade han om aftonen, en salong, ropade. han alltid-högt-i tamburen: låt min vagn kör: fram-— och-:hans, ende,gamle.tjenare väntade honon utanför trappan, satte på honom galoschernå ochförde hotiom hem, tyhan-vär verkligen garmmalj -ehuru han icke såg ut att vara det. Men en dag kom lyckan igen. DArlincourt bannädes icke öfver henhes längå börtöyaro, förebrådde henne icke för hennes beständighet, utan tog med obeskriflig glädje hennes arm, En rik gammal dam hade fått det, infallt att vilja gifta sip. med. honom för att lyckliggöra: honom, för att draga honom ur det konstiga, plågsamma lefnadssätt han förde och låta honom på hans gamla.dagar njuta det välstånd har inför -menhiskor. pådiktade sig. Ati beskrifva hans hänryckning är omöjligt: Han gick ned pårgatan för att se sin vagn köra förbiy med hans eget: vapen. och två lakejer bakpå! Som ett barr gick han. och;besåg sina förgylda gemak och förde sina-gäster. omkringy för att. de äfven skulle få tilll fälle-att. beundra .dem;..1. det. vackra hus; som. hans fruvegde i Rue neuve deCapucines, höll han nu-sa: long;ehurn mManegentligen icke: kan: bruka detta namn. Sällskapet var alltför talrikt; man hördeicke hvarandra, Och det blef gifvet fester. Mei vid desså spelade anden hufvidrolen, värden hyllåde poesi och smak, der uppfördes skådespel, sjöngs, dektamerades, der-Var. en. ihtelligent lyx, Omkring. hvilken både födselns och tålangens aristokrati samlades, och allt detta föregick i republikens tid; år 18501: DArincourt varclegitimist och hade många diplomatiska. bekant: skaper, men sökte dock särdeles diplomaterna för att få en orden. Hela hans lif förflöt med att löpa ef ter ordnar, -med-att få sina verk-berömda i. tidningarney att föra folk till sin -salong-soch sjelf -blifva inbjuden i sällskaper: Vid de stora-aftoneirklarnd visade: han sig ishelacsin prakt: påshans,bröst lyste tre stjernor, två storkors och 17 mindre dekorationer; Vid ett dylikt tillfälle märkte han, att min blick ovilkorligt fästade sigPå denna Ipraktfulla samling af utmärkelsetecken;och -han. sade, till mig i förbigåen: de: Jag väntarosännu två. sJag:kundevicke låta: bli att småle ;men han blef:icke ond -deröfverss Han varen älskvärd man; vars: fåfänglighet! egentligen vär oförarglig. Nar hän blött-fek det-som han ville; Höll hån af helå verläen.Hat började på ett verk; som kan kallade Polarstjernaö (I6toile polaire), och