Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 3

Så lydde gubbens enkla berättelse, hvilken jag här i all välmening velat meddela till begrundande för alla resande. Tänk, käre läsare, när du sätter dig på skjutskärran och färdas fram på landsvägen, att dw måhända har en familjs timliga lyckai dina händer och att du en gång inför Gud skall svara för ditt bandlingssätt . äfven mot de osjäliga djuren. Jag vill då tro, att du skall resa fram som en menniska och icke likt ett rytande lejon, hvilket rätt ofta är händelsen med en del af våra herrar, som förmodligen derigenom vilja likna höga vederbörande, Vioomte: dArlincourt: (efter -m:me VAnceldts nyligen utgifna Salons de Paris). DArlincourts fader hade varit generalförpaktare och gaf beredvilligt största delen af sin förmögenhet åt Ludvig XVI:s bror (senare Ludvig XVIII; då denne prins emigrerade. Då prinsen kom tillbaka och blef konung betalade han sin skuld. Generalförpaktaren var död, men hade efterlemnat två söner, af hvilka den ene var general, den andre författaren, diktaren, vicomte dArlincodrt, en af vår tids barnsligaste menniskor, säger m:me dAncelot. De fingo en milliod fr., och vicomten var så mycket diktare, att han ansåg en million för en oändlig summa. Han lefde utan att ge akt på att. hans. skatter aftogo, under det att hans ålder tilltog, och en vacker morgon — eller rättare en sorglig morgon — upptäcker han till sin stora öfverraskning, att han var gammal och fattig: Men han ville icke på fullt allvar tro hvarken det-ena eller andra, och isynnerhet ville han för ingen del, att andra skulle tro det;--Med undantag af ett par vänner, åt: hvilka han förtrodde sina bekymmer, hade hans umgängeskrets ingen aning om verkliga förhållandet. För en hel hop folk förblef han ständigt en temligen ung, vacker, rik och så gynnad författare, att publiken nästan slogs om hans arbeten. Sålunda talade han om sig sjelf, och en del menniskor taga vanligen personen för hvad ban sjelf utger sig. Det fins ingen osanning, huru orimlig der än må vara, som icke finner någon troende. DArlincourt ljög blott om aftonen inför salongsverlden. Om morgonen talade han sanning med sina vänner, bad dem skrifva