Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 3

sig I färd) med: ett stort! ochrallvärligt verk: 7Romerska republikens historia. Det var icke den gam: la ra Catos och Ciceros stat. Den kunde han: shafva skrifvit om ntan fara; ett fel mer, eller mindre skulle icke. hafva väckt uppseende, och de händöda statsmannen skulle till och med Hafva tält vid der strängaste döm. Men det var den Mazxziaiska republikens historia, söm vicomten Vär så oförsigtig att vilja skrilva om; ja, han var dertill så oförsigtig att vilja säga-sanningen. Då bokeb köm ut, anstälde man, rättegång mot honom ; de ;tadlade personerna fordrade upprättelse för äreröriga hänsyftningar, och dArlincobrt dukade under för den sinnesrörelse, hvaruti dessa processer och förföljelsör bragte HÖPpIG. me mod. ar RR — Hjeltemod hos en qvinna. I dr Kottenkamps berättelser om de blodiga strider, som; uppstodo. mellan nybyggarne och indianerna i nordamerikanska vestetn; meddelas följande: Ett litet fäste: med en garnison; af 12 man öfverraskades plötsligt af: en,betydlig skara..anfallande indianer; Krutförrådet Var ganska ringa, men man visste att ett. fat krut, fanns i ett-blockhus, hvilket-låg-.60 alnar utanför fästet. Ett afbrott; uti, striden skulle .begagnas för att hemta det in,-men den somsutförde denna tjenst måste nödvändigt blottställa sig för faran att blifva skjuten åf indianerna. Kommendanten ansåg sig icke kunna befalla någon satt. försöka. detta Vågstycke, men tre eller fyra .mäncerbjödo sig frivilligt dertill; Då framträdde? ett! ungt fruntimmer, Elisabeth Zane, som nyss hemikommit från en pension i Filadelfia, ochi förestälde dem, att besättningen icke hade någon man att undvara, man att Hon ville våga försöket; om hon blefve skjuten, vöre förlusten ringa Hön fick verkigensin vilja fram. Då hon utgick ur porten; befunno sig ännb några indianer mellan blockhusen; man såg ifrån fästet huru de riktäde sinä blickar på len utkommande;. då hon oförskräckt gick fram till det hus, der krutfatet låg. Vare sig af ett eljest ovanligt medlidande eller emedän, de tycste att en 1vinnas lif icke vore värdt ett skott krut, lät man henne ostördt gå in i huset; men nät hon, bärande på krutfatet,-sprang tillbaka till fästet, gissade de santiolikt. till beskaffenheten af hennes börda och skickade en salfvå efter: henve, hvilken likväl icke träffadörden tillbakaskyndande; så att den oförskräekta lickan oskadad kom tillbakar fr 5