Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 2

stor glädje för. mig, som hoppades det bästa. Vi-började vår färd mot hemmet. Jag nändes icke rida, utan gick helt sakta. vid Bruntes venstra sida och uppmuntrade honom med allehanda trösteord. solnedgången kommo vi ändtligen hem. Min far mötte oss i porten; och-jag glömmer aldrig hans. uppsyn då han fick se Brunte. Vi ledde honom genast i stallet och gjorde allt hvad vi kunde för att återkalla hans domnade lifskrafter. Jag vakade öfver honom hela natten och sökte på tusende sätt att förekomma håns minsta önskningar, Men alla omsorger voro förgäfves:;.;I dagningen drog :Brunte sitt sista andetag; till stoörbedröfvelse förmig och nio andra personer, hvilkas stolthet och glädje han under lifstiden varit. Min far söndertryckteen tår i sitt öga-och sade med from undergifvenhet: Jag får aldrig så bra häst merb. Detta yttrande:rörde mig djupt och jag-blef deraf ännu mer ned; slagen, men tröstades dock något af farfar, som förklarade. att. Brunte fått en ärofull död som: ingalunda borde beklagas; -ty-chan hade dött för konung öck fädernesland,; såsom;en hjelte höfves, . Det tröstade mig likväl mest, att Brunte fick: en :hederlig -begrafning. Vi gräfde tillsammansen djup graf i kålgården, der vi sänkte ned honom och hvälfde en grann.kulle, öfver: hvilken farfar med sina gamlaspistoler sköt fyra dundrande skott till den aflidnes ära. ; Mången skall säkerligen falla i förundran öfver vår stora sorgöfver en häst, som på det hela icke var något annat än ett osjäligt kreatur; men saken. hade sina tänkvärda sidor, hvilket. jag skall vidare förklara, om I viljen höra påz tömt SAN 3 Vi egde blott ett sextondedels hemman, af sanska .mager.-beskaftenhet, så att -min far omöjligen kunde föda sitt stora hushåll på