Aftonbladet – 22 maj 1858, sida 2

med lysande påfogelsfjädrår och allehanda grannlåter. . Man. sade mig att dessa voro kungens apor, hvilka alltid voro färdiga att dansa efter sin herres pipa. De flesta voro dock tämligen lika. andra menniskor, isynnerhet de som körde, hvilka skulle vara ett slags skogsdjeflar,. det jag nogsamt kunde: förnimma; på -deras -handlingssätt:.; De.svuro.som hundturkar och-piskade utan urskilning på bådeshästar och bönder. Gud nåde, den som kom i:derasivägs ty-de foro -hiskeliga fram; men de hade rättighet dertill, försäkrade våran länsman, och ingen..vågade mucka ett ord. Slutligen. ropades man: Kungen kommer! och nu spärrade jag upp mina ögon på vid gafvel. Jag såg allt hvad jag förmådde; men kunde dock..icke upptäcka, annat än en gammal fryntlig.gubbe, som satt hopkrumpen i en vrå af vagnen, vänligt nickande åt alla håll och kanter. Jag.ville i-början. omöjligen. tro, att .denne gubbe var kungen; men slutligen blef jag af farfar öfvertygad derom, och alla mina luftslott ramlade genast till intet. . Det. var tungt att blifva-så-grymit; bedragen i sin förväntan; men jag var-tvungen att finna mig i mitt -öde, ehuru det sved i själens Sedan. prosten hållit ett .Jångt tal och klockaren -sjungit och församlingen. -hurrat-.och Brunteskommit väl i seltyget, så bar detiväg af glatta laget. : Jag och ett. par andra pojkar åkte bak på vagnen. Aldrig i mitt lif har jag färdats så fört.Det pepsiiöronen .som hvisselpipory och det var nära att jag mistat andedrägten.. Jag var också bra glad i själen; ty fastän kungen icke var så stor och. märkvärdig. att. .bekika; som jag förmodat, -;så : vari det likafullt han som jag hade-denväran att skjutsa; en ära som ortens alla pojkar skulle afundas mig.