min säng. Det. är ban, det är han! Kom: tillbaka i morgon, ack gör detl Då jag hörde henne, anade jag, att den känsla, hvaraf hon under hela sin lefnad be herrskats, hade öfvergått till en yrsel, som förebådade hennes slut, trots styrkan i henties röst, lifligheten i hennes blick och den kraft, hvarmed hon kramade min hand. Följande dagen var hon död, lycklig nog att få gå bort i . det skönaste ögonblicket af den dröm, som ensam förmått gifva henne styrka att uthärda femtio långa år af fattigdom och tårar. KOSNIN DE EEE PAN