tionen .understöddes för. öfrigt af hertigarne af Argyle, Somerset och Newcastle, men bestreds af lorderna Cranworth och Grey. Motionären inom underhuset hr Cardwell förklarade sig icke vilja säga något annat än hvad,som stödde sig på uppenbara och ovedersägliga fakta och på förklaringar från dem, hvilkas handlingssätt det var hans smärtsamma-pligt att klandra. Efter en analysaf händelserna kom talaren till det resultat, att depeschens uppsättande, godkännande och affärdande vore ett fullt öfvervägdt beslut, ett verk af H. M:tsregering i dess helhet, ingalunda af någon dess enskilte ledamot. Det vore icke motionärens mening att framkalla husets opinion öfver depeschen rörande lord Cannings politik, utan endast att ogilla offentliggörandet af berörde depesch. Ett dylikt dokument, utspridt i verlden, kunde ej annat än förlama en ansvarig ministers myndighet, synnerligen i ett främmande land. Lord Cannings styrelse hade varit så mild, att landet associerat detta ord med generalguvernörens namn. Det var engelska regeringens pligt att återkalla honom i fall han ej fullföljde dess afsigter; om deremot regeringen vore nöjd med honom, borde den : understödja honom och vänligt uppmuntra honom i de brydsamma Förhållanden, hvaruti han befann sig. Generalprokiratorn (Sollicitor general) förklarade Oudes införlifvande ha varit orättvist och enlast ha grundat sig på eröfringens rätt. Hela frågan berodde på huruvida proklamationen vore rättvis eller orättvis; i senare fallet hade regeringen handlat rätt. Man hade orätt i att lägga regeringen till. last depeschens oftentliggörande. Hr Lowe ansåg den: siste talarens argumentation icke bevisa någonting, och besvor regeringen att. öppet uttala huruvida dess. framtida politik i afseende på Indien skulle blifva den i depeschen angifna (nemligen att ge uppresningen rätt); i annat fall vore det bäst att offentligt återtaga em sådan lära. . Hr Lindsay och lord Vane Tempest försvarade regeringens och lord .Ellenboroughs politik;-hr Dellwyn och öfverste Sykes: deremöt lord Cannings... Lord Stanley kom efter en lång argumentation till den slutföljd, att len i proklamationen angifna politik vore ovis och dess verkningar ytterst obilliga. Lörd John Russell fästade uppmärksamheten på det ställe i proklamationen; som: -lofvar befrielse från könfiskationens följder åt dem, som biIraga till fredens och ordningens återställande, en punkt, som lord Ellenborough icke vidrört med ett enda ord. Lord Cannings ställning i Indien hade. varit. sådan, att han. alIrig kunnat segrande derifrån utgå, såframt han ej i en högst ovanlig grad egt hjertats och hufvudets. ädlaste egenskaper. Talaren visade derpå. huru. regeringen enligt hans åsigt hade bort behandla proklamationen, hvilken endast .såsom ett förslag blifvit ministrarne officielt meddelad. Den hade nemligen bort gifva guvernören sina tankar på ett vänligt sätt tillkänna. Nu hade. man deremot följt en alldeles. motsatt. metod. Lorden anförde här åtskilliga ställen i depeschen, och förklarade dem ovärdiga en britisk ministers penna: Lord -Ellenborough synes ha varit genomträngd af den tanken, att denna depesch skulle göra en förträfflig verkan, och han isynnerhet tyckes cha högligen åstundat dess offentliggörande. Talaren trodde att lorden, som man påstått, vore en man af snille, men beklagade att han saknat omdöme i denna fråga. Hvad detta-öftentliggörande angår, kan man, då en minister här lofvar meddela en statshandling, ej deraf sluta annat än att hela ministåren beslutat ett sådant meddelande. Jag har sagt — fortfor lord Russell — att man gjort orätt, då man skref till lord Canning i de ordalag, som vi alla känna; jag har äfven sagt, att dessa ordalag vore ovärdiga en engelsk ministers. penna. Jag tillägger nu, att det var vådligt för Indiens inre lugn att offentliggöra en dylik depesch, och att egentlige upphofsmannen till detta oftentliggörande i min tanke icke är någon annan än regeringens chef. Det har alltid varit engelska regeringars vana att erkänna hvad som en gång skett, att betrakta j eröfringar såsom en gång gjorda, ochatt ej vidare återkomma till detta ämne, emedan i annat fall freden aldrig skulle kunna bibehållas. Det är af. detta skäl isynnerhet som depeschen måste ogillas. Men dertill gifvas äfven andra skäl., Här ingick lorden i en bevisning öfver det olämpliga och opolitiska i att kiandra icke allenast den nuvarande generalguvernören, utan äfven hans företrädare. och tillade: .Jag tror, att sådant verkar till rubbning och till en slutlig upplösning af den stora bygnad, som vi och våra förfäder bidragit att uppföra. Jag ser icke något annat medel att kunna undgå dylika följder än att ogilla. denna depesch. Skattkammarkansleren hade sagt, att i fall lord Ellenboroughs kamrater vetat af hans afsigt att ingifva sin afskedsansökan, så skulle de ha skyndat att bedja honom återtaga detta steg; men en ädel lord (Stanley) har nu iafton ingenting härom nämt. Han ansåg förmodligen här försigtighet vara det bästa. Det formella ogillandet af generalguvernörens åtgärder har till följd att uppmuntra våra. fiender i Indien och att fälla modet..hos våra vänner. Regeringen, ja upprepar det, måste vara ansvarig (Bifallsröp). Herr Roebuck föreslog att uppskjuta debatten till måndagen, ocH huset antog detta förslag. 4 4 E Af dessa debatter finner man lätt huru klena : de-argumenter varit, som toryministrarne haft I: att andraga för sin obetänkta åtgärd. Hufvudmotivet för deras anlopp emot lord Can-. ning, var tydligen dels att i dennes person : ! 1 L kunna qväsa den whigstyrelse, hvars representant han var i Indien, dels ock att medelst ett predikande af mensklighet och rättvisa PE rr ARE art mincstarka helsa: han lefvek mitt Hierta 1