STOCKHOLM den 21 Maj. Det högkonservativa kotteri, som för kort tid sedan. såplötsligt kom till styret i Engand, synes-nu efter all anledning nödsakadt utt lika plötsligt få lemna ifrån sig makten. Jen lysande seger, som torybladen förespådde :ord Derby-i öfverhuset, visade sig i sjelfva verket vunnen med den knappa majoriteten af nio röster, och utgången i underhuset. lärer numera vara föga tvifvel underkastad; sedan ullaskiftningarne af det liberala partiet, med undantag af de fåtaliga peeliterna och några radikaler, anslutit sig till: Palmerston och Russel, hvilka nu lära. sig emellan hafva upp3jort ett slags koalition. .De senaste posterna nedföra underrättelser öm diskussionen i öfverhuset och första dagens. debatt i underhuset den 14 dennes. I öfverhuset föreslog lord Shaf:esbury, som först erhöll. ordet, trenne resolutioner, hufvudsakligen innebärande, att huset borde uttrycka sitt missnöje öfver det förtidiga offentliggörandet af den till Indiens generalguvernör afgifna ogillande depesch, alldenstund detta offentliga klander af guvernörens förhållande skulle verka ett. nedsättande. af dennes mynlighet och blifva en uppmuntran för dem, som gripit till vapen emot engelsmännen. Uti ett längre anförande utvecklade lorden skälen för sin motion: . Lord: Ellenboroughs afträdande hade ingalunda förändrat frågans natur, som i moraliskt och logiskt hänseende vore densamma som förut. Inom regeringen får ej finnas någon individuel ansvarighet, utan solidariteten måste tvärtom utsträckas till hela administrationen. Konfiskationen hade alldeles icke, som-lord EHenborough påstått, gällt hela riket Oude, i hvilken händelse 2 millioner menniskor deraf skulle ha drabbats, utan på sin höjd 660 personer, af hvilka de flesta gripit till vapen emot engelska styrelsen, och hvilkas rofgirighet och våldsamhet ådagaläggas genom den af general Sleeman afgifna pfficiella rapports Är det rimligt att tro sig kunna bibehålla regeringen öfver Oude, selan man fördömt den princip, enligt hvilken detta rike blifvit införlifvadt med britiska vället? -Talaren påminde lord Ellenborough om huru han, som nu så strängt ogillade den politik, som afser införlifvanden; sjelf införlifvat Ameersområdet i Scinde. -Man måste nu pffentligt ådagalägga, att regeringens beteende egde lika litet understöd. af parlamentet som af. folkopinionen. . Lord Ellenborough yttrade till svar härpå, att kriget i Oude vore ett lagligt krig, icke ett uppror; anmärkte att hans införlifvande af Ameersområdet icke varit åtföljdt af någon konfiskation; påstod att lord Canning råkat i händerna på dåliga och farliga rådgifvare, och förklarade sig endast haft för afsigt atttillråda mildhet, såsom grundval för Englands. politik i.Indien. . Lordkansleren klandrade motionen, ansåg ej premierministern -behöfva ansvara för sina kollegers alla åtgärder, samt utlät sig vidlyftigt öfver det bref, som åtföljde proklamationen, och hvars meddelande i tid skulle ha undanröjt alla svårigheter. (Innehållet af detta till förre ministern för indiska ärendena, hr Vernon Smith, stälda bref var emellertid endast en anmälan, att en motivering af proklamationen framdeles skulle meddelas... De. dåliga och farliga rådgifvarne namngifvas ej af lord Ellenborough;-men det. är bekant, att lord.Canning fattade sitt beslut-i Allahabad; i närvaro af sir Colin Cam;bell och general Outram. och troligen ej utan att ha inhemtat dessa med Indiens förhållanden förtrogne mäns råd.) Lord Derby förklarade, att depeschens offentliggörande skett utan hans vetskap, samt ansåg motionen för en liten familjtillställning. som haft sin uppkomst i det sammanträde. som måndagen förut egt rum hos lord Palmerston (en häntydning, som grefven af Granville förklärade ovärdig regeringens chef). Mo RO a EJ SD