Aftonbladet – 19 maj 1858, sida 2

Öppnandet af det urtima norska storthinget ger norska Aftenbladet anledning till följande betraktelser rörande anledningen till dess sammankallande och de uppgifter det har att lösa: Det prerogativ, som konungamakten i Norge fått genom grundlagens 69, att sammankalla nationens representanter till urtima storthing, har hittills blifvit ytterst sparsamt begagnadt. Under en tid af 44 år har detblott fyra gånger varit användt (1816, 1822, 1828 och 1836), och det är nu femte gången de af landet utkorade män samlas till urtima storthing. Inkallandet af ett urtima storthing hör ock: så till de regeringshandlingar, som hafva sina stora betänkligheter. och som blott de mest extraordinära omständigheter kunna rättfärdiga. Betänkligheterna ligga icke blott i afseendet på staten och det allmänna, utan om möjligt ännu mera i det uppoffrande ef enskilta intressen, som åtgärden nödvändigt medför, Men det måste erkännas, att det-aldrig har varit mera giltiga skäl än denna gång. Frågan om nödvändigheten af nationälförsamlingens inkallande kunde sägas vara afgjord i och med det beslut, hvarigenom regeringen trodde sig i en ganska väsentlig punkt nödgas öfverskrida sin grundlagsenliga myndighet genom att upptaga ett statslån utan storthingets-samtycke. Denna åtgärd skedde visserligen under en sådan -omständigheternaspåtryckning, att den häfde hvarje tvifvel om dess lämplighet, under omständigheter, som skulle hafva gjort dess underlåtande till ett åsidosättande af statens behof och bästa; och det skedde under ett sådant bifall från allmänna opinionen, att regeringen måste anse sig handla i öfverensstämmelse med landets vilja. Men nödvändigheten att höra landets mening blef icke mindre derigenom; dessa fakta innefatta blott regeringens försvar, icke ett fritagande från att föra detta försvar gent emot den statsmyndighet, i hvars rättigheter den gjort ingrepp. Det konstitutionella regeringssystemet tillåter väl, att en sådan negotil gestio eger rum, som nämde tilltag af regeringen, men den fordrar tillika med ovilkorlig nödvändighet, att af nationalförsamlingen utan uppskof äskas ett godkännande, och att den får tillfälle att uttala sig. Om regeringen hade underlåtit att på detta sätt söka! sätta laglighetens stämpel på hvad som företogs emot eller bredvid lagen, så skulle dess beteende icke blifvit blott ett tillfälligt öfverskridande af grundlagen och ett tillsvidare handlande å annans vägnar, utan ett positivt brott. vd Men storthingets sammanträde påkallades äfven af andra och om möjligt ännu starkare skäl än dessa, från riktiga konstitutionella principer hemtade. De åtgärder regeringen vågat på egen hand vidtaga kunde naturligtvis blott gå ut på att möta ögonblickets kraf, och de skola visa sig otillräckliga under det abnorma tillstånd, hvari alla landets näringsgrenar befinna sig. Vi kunna tyvärr icke prisa oss så lyckliga att vi kunde säga, att den farfulla situationen, som för ett halft år sedan satte. alla sinnen i rörelse, mu är öfverstånden. Det gäller nu att med den större öfversigt, som storthinget skall ega jemförelsevis med den, vid hvilken re