Aftonbladet – 19 maj 1858, sida 2

ej visa sig ovärdigt att representera framåtskridandet. —— — — Öresundsposten, som återger våra uppsatser om den otur, hvarför Lunds domkapitel alltemellanåt är utsatt, ätt få sina domslut upphäfda, och dess fiskaliska åtgärder mot: affällingar, gör dock dervid en reservation: mot vårt yttrande; att, dessa åtgärder synas; stå illa tillsammans medden förklaring som: biskop Thomander atgaf på skandinaviska. kyrkomötet i Köpenhamn sistlidne sommar, att i hans stift åtminstone skulleingen komma: att. förföljas för sin tro. Biskop Thomander,, säger tidningen, har mestadels lyckan att, nu: som alltid, såväl under Faxes som Reuter-dahls famösa styrelse af Lunds stift, befinnä sig i minoriteten uti domkapitlet, hvarföre: ock äran af detta kapitels ofta celebra beslut: och åtgöranden ingalunda bör debiteras biskopen och ordföranden, såsom man nyss sett; vid amanuenstillsättningen derinom, utan genierna af lägre ordningar, såsom hrr Sundberg, Flensburg, Olbers, Ek, Cedergren och dessas: gelikar. Detta förhållande torde ej böra förbises, då man vill bedöma nämde domkapitels verksamhet. Hvad betyder väl en snillrik och insigtsfull biskops mening ibland en samling, der så mycken inskränkthet och ofördragsamhet och så många fördomar regera, som fallet är med domkapitlet i Lund? — Såsom ett prof på huru det nuvarande styrelsesystemet i Frankrike söker att medelst tidskrifter hos den bildade verlden inplanta. begrepp om sin förträfflighet, anföra vi ur: ett tyskt konservativt blad följande: Det sist utkomna numret af Revue Con-temporaine innehåller, bland annat, en Fram-ställning af Frankrikes och Englands statsinkomster. och finansiella ställning för år 18358). Det förstås af sig sjelft, att denna jemförelsetabell är starkt färglagd, samt att den engelska finansställningen framställes i mörka. drag, den franska deremot i ganska lysande. Men i trots af all Revue Contemporaines väl-: talighet, noteras emellertid nu de franska tre-procentsfonderna endast. till 70 procent, un-: der det de engelska gälla nära 98. -Tablån för de sista 14 dagarnes tilldragelser är föga rikhaltig; den sysselsätter sig fortfarande endast med den yttre politiken, icke med-landets inre,. besköpmar sig öfver Bernards frikännande och häcklar lagskipningen i England. Utfallen emot engelska juryn äro för öfrigt från detta båll alldeles oberättigade, då ingenstädes ett så stort inflytande, än från regeringens sida, än från den allmänna opinionens, utöfvas på juryn som i Frankrikes I framställningen af de sardinska debatterna måste ces messieurs de la republique, d. ä. hrr Lamaärtine; Bastide och Cavaignac, lemna platsen åt grefve Cavour och general de la Marmora. En dylik förnekelse af nåtionalkänslarm är hos fransmännen alltför oerhörd, att dess: orsak skulle kunna sökas i en opartisk uppskattning af förhållandena. I afseende på första delen af Guizots memoirer kan recensenten icke ur hela boken utleta något annat än fördömelsen öfver det representativa systemet, hvilket han kallar ett på sanden uppfördt hus. Det parlamentariska. systemet har, enligt hans uppgift, alltid och oundvikligen ledt till katastrofer, och kommer alltid att leda derbän. Denna sats utgör hans åsigters A. och O., och likasom en röd tråd genomgår alla hans betraktelser den tanken, att Frankrikes enda räddning ligger i det nuvarande systemet. För litteraturen är emellertid detta system ingalunda gynnande, och derpå lemnar Revue Contemporaine sjelf det mest slående bevis. Sn — Det i Kristiania numera inför domstol anhängiggjorda katolikmålet, hvaraf vi senast i Aftonbladet n:r 109 lemnade en ytterligare redogörelse, har framkallat en liflig debatt inom den norska pressen. : Aftenbladet och Morgenbladet anse båda den katotolske pastorn Lichtle hafva olagligen förfarit genom sin försummelse att på den lista öfver sin församlings medlemmar, han enligt dissenterlagens 2 6 är förpligtad att aflemna, uppföra den till katolicismen öfvergångna fru Solaas. Ohristianiaposten deremot finner honom hvarken ha varit förpligtad eller berättigad att vidtaga en dylik åtgärd. Det skäl, på hvilket Aftenbladet grundar sin isigt, är den i förenämde S gifna, bestämda och oförtydbara föreskrift för dissenterförsamingens prester och föreståndare att vid hvarje års slut till öfverheten, ingifva förteckning uppå församlingens medlemmar?, Hvadlagen en annan S, den 15:de, stadgar. att nemligen ingen i allmänhet erkännes hafva utträdt ur statskyrkan förr än han personligen infunnit sig hos sockenpresten och anmält sitt utträlande till införande i kyrkoboken?, anser blalet endast innebära ett skydd för statskyrkan, när den befrielse från kyrkliga afgifter, hvar