leniitia efter sig angenäma minnen. Obetalda räkningar lärer vara något canska vanligt; det .hviskas att hotellernas tillhörigheter någon gång tagas i: beslag som suvenirers Till-polska namnets ära lära väl ej heller bidraga de Ppolska grefvinnor?, som, med sina män i Siberien eller rättast ingenstädes, med-mycken lyx uppträda vid de spelhusförsedda baden i grannskapet af Rhen, och skapa sig en olycklig ryktbarhet genom kolossala äfventyr, hvilka till och med. Chronique scandaleuse, annars icke ängslig för vågade uttryck, knappt vågar fullständigt återge. Huru ha de ridderlige polackarne kunnat sjunka ned derhän, att de nästan öfver en bank betraktas som industririddare? Har förtrycket aflat af sig skojet? Eller ha, hvilket vi vilja hoppas, några lättsinniga äfventyrare tryckt ett oförtjent brännmärke på en hel nation? I Franzensbad föreföll, åtminstone veterligt, ingenting, som kunde styrka den öfver nästan hela Tyskland gängse misstänksamheten mot medlemmarne af ett olyckligt folk. Att en polack, som gick på kryckor, hade på dem låtit sätta silfverplåtar med sitt .derå inkrusterade vapen, vittnar blott. om ett försök-att nobilitera skröpligheten, om qvarlefvandet af den gamla polska fåfängan., Turkiet hade till ombud vid brunnsoch badkongressen i Franzensbad skickat uppsyningsmannen öfversstorsultanens trädgårdar?, som dock, med undantag för sin röda Fez, uppträdde helt och; hållet i kristligt-europeisk skepnad. Wallachiet representerades på ctt a vackert vis.af en ung, svartögd flicka, vars bleka hy, lindrigt bränd af. en sydländsk sol, dock icke vittnade om ohelsa, utan tycktes just höra till den särskilta arten af hennes fägring. . Hon bar sitt fosterlands drägt: en svart, rikt. guldbroderad sammetsspens, som slöt lätt kring den smala midjan och sedermera vidgade sig kring former, hvilka antag