Aftonbladet – 18 maj 1858, sida 5

sta omsorg, af aktning för eget välbefinnande, en viss klass badkar, der man, ehuru utan afdrag å lösen för biljetten, endast badar delvis och måste lemna knäna, någon gång halfva bröstet till rof för luftens åverkan, hvilken egna blandning af vattenoch luftbad alldeles icke eger det förtrollande behag, som man på grund af de båda herrliga elementernas förening har rätt att förmoda. De flesta patienter öfvergå efter någon tid till moorbadet, som i många fall visat sig högst välgörande; men man kan med fog kalla denna välgörenhet smutsig. Jag hade förut åtskilliga gånger badat i Seinen i ett slags brunt flytande ämne, med lervälling till bottensats, och jag hade aldrig förestält mig att få se den franska kejsarstadens flod öfverträffad i grumlighet. Men jag. kan icke neka, det jag häpnade vid åsynen af mitt första moor-bad; det var Seinen hundradefalt potentierad. Grumligheten hade här haft nästan konsistens; det hade fordrats en med kraft förd arm, för att tränga sig igenom den. Denna hårdnackade gyttja hade endast genom länge fortsatt knådning kunnat förmås till eftergift. Man satte sig I moorbadet som i en soffa med ressorter. Man sjönk småningom ned och .kunde ha sjungit första versen af folksången innan man nådde bottnen. Men sedermera, hvilka denigrationer! Man kunde tro sig i armarne på ett skandalblad. Lyftade man armen; var.den svart som en negers, och svärtan var till och med så öfverflödig, att den dröp i små rännilar. Lyftade man benet. föreföll det som;om man låge i svarta. tält åtsittande pantalonger och genombrutna silkesstrumpor af samma färg. Ofversköljningen vå allt detta hade emellertid en liten. ettersmak af paradiset, och reningsbadet i detangenäma, mjuka vattnet ur Franzensquelle återskönkte den ursprungliga europeiska hudfär