samt söker ådagalägga detta genom data, som gå tillbaka till Carl XII och ännu längre, ända till hanseförbundet.. Derföre är det .Sverges kallelse att emot det ryska, halft asiatiska tillvexandet vara den europeiska civilisationens fasta borg uppe i högsta Norden, hvartill ock försynen utrustat detsamma med hvad dertill erfordras. Ännu alltjemt, så slutar författaren betraktelserna öfver ert land, frambringar Sverge jern och männer, som äro ypperligt fallna för krigets yrke. Fattigt på materiella rikedomar, har det dock en fond af stora minnen, som också utgöra ett kapital. Och om de sorgliga ståndstvister, som äro oskiljaktiga från dess nuvarande författning, verka förlamande på dess kraft, så skall just en utåt vänd verksamhet bidraga att öfvervinna dessa inre svårigheter. Dessa äro berlinerpublicistens åsigter, och de äro så mycket intressantare, som de utgå från den konservativa sidan och författaren icke kan misstänkas för att vara lifvad af skandinaviska idger. Ilan visar snarare en afgjord motvilja mot dessa idger och sammanställer dem med de af honom hatade tyska sträfvandena af år 1848, Till de stater, hvilkas verksamhet redan i den närmaste framtiden skall visa sig jemte stormakternas, räknar broschyren vidare synnerligen Porten, Sardinien och Spanien, hvartill småningom äfven andra torde komma. Politiken skall derigenom få en under den heliga alliansens tid icke anad rörlighet och försätta diplomatien af den gamla skolan i icke ringa förlägenhet. Alla de stater, som voro uteslutna från pentarkien, skola få en högre sjelfkänsla och en ny sporre till inre utveckling, likasom ett nytt stöd för yttre oberoende. Men af alla nytillträdande medlemmar i polyarkien, heter det mot slutet, skall Sverge vara den vigtigaste för Preussen. Det är vår naturliga bundsförvandt, och den,som icke ser det, han ser icke skogen för idel träd. PR