Aftonbladet – 14 maj 1858, sida 2

ED a sa Ls dera universitetet, undergått den s. k. operationsexamen och erhållit kirurgie magistersdi-): plomet. Uppgiften om de franska eskadrarnes sammandragning vid Cherbourg har, såsom man kunde förmoda, öfverallt väckt mycken uppmärksan het och utgör hufvudföremålet för de i dag ingångna utländska tidningarnes betraktelser. Man finner att denna uppgift blifvit ursprungligen meddelad i Independance Belge?, som berättat, att medelhafseskadern skulle i medlet af Juni begifva sig till Cherbourg och manövrerna tagasin början i medlet af Juli, vid hvilken tid kejsaren och kejsarinnan väntades till nämde stad. Man gör med anledning häraf i allmänhet samma anmärkning som den vi framstälde vid första underrättelsen härom på telegrafväg, att antinger torde franska regeringen icke längre ha anledning befara, att oroa England -genom att samla ett större antal krigsskepp 1 kanalen. eller också frågar hon nu mindre efter huru England uppfattar hennes handlingar. — Det samtidigt utspridda ryktet, att Belgien på Englands uppmaning företager betydliga rustningar, meddelas deremot af Börsenhalles pariserkorrespondent, som säger sig ha. erhållit uppgiften från trovärdigt håll?. Med anledning häraf anmärker danska Dagbladet, att man likväl icke bör förgäta, att ryktena från Paris utmärka sig mera genom den hastighet, hvarmed de utspridas kring hela verlden, äf genom sin. tillförlitlighet, och att de ganska ofta åtföljas af beriktiganden; men de vittna i alla fall om stämningen i Frankrike, och af det här meddelade ryktet visar sig i alla händelser, att fruktan för en upplösning af alliansen med England ånyo griper omkring sig i Paris. Beträffande den inre ställningen i Frankrike, anmärker för öfrigt den tidning vi nyss citerat, att oaktadt underrättelserna från Paris i flera veckor bebådat, att regeringen nu mycket snart ämnade bryta med den politik, som varit följd sedan attentatet den 14 Januari, och att general Espinasse skulle afgå från chefskapet för inrikesministeren, vill det tvärtom af åtskilliga åtgärder, som på sista tiden blifvit vidtagna, synas, som skulle det nyare och strängare systemet komma att upprätthållas. I Besangon, Nimes, Orleans och Limoges ha vid sidan af prefekterna blifvit stälde fyra så kallade generalsekreterare, dem det åligger att hålla ett vaksamt öga på det demokratiska partiet, och det anmärkes i afseende på de tvenne. sistnämde städerna, att de skola vara hufvudsätena för det hemliga sällskapet Marianne uti departementena Loire och Sarthe, der nämde sällskap skall hafya vidsträckta förgreningar. Nimes och Besangon hafva åter en särdeles vigt för kejsaredömet, förstnämde stad genom närbelägenheten till Schweiz, den sistnämde till följd af fortfarande häftiga religiösa stridigheter, som uppröra befolkningen till en grad, som påminner om medeltidens religiösa feider. Bland arbetarne ipariserförstaden Saint Antoine synes också råda någon jäsning, enär det ansetts nödigt anbefalla Recurt, hvilken var inrikesminister under republiken och ännu egF stort inflytande i nämde stadsdel, att lemna hufvudstaden. Recurts förvisning. sättes af några i samband med omvalet i femte distriktet, på hvars utgång regeringen lärer ha Jagt stor vigt. Hon säges också ha uppbjudit alla medel för att betrygga sin kandidat, metallgjutaren Ecks seger, men enligt hvad man numera vet, blefvo likväl alla hennes bemödanden fruktlösa, då oppositionskandidaten. Picard med en icke obetydlig majoritet :slog-sinaf regeringen understödde medtäflare ur: brädet. Denna utgång af valet i femte--distriktet lärer, sammanlagd med Jules Favres val i ett annat pariserdistrikt, ofelbart ha gått vederbörande-i: Paris djupt till sinnes, synnerligast med afseende. på den betydelsefulla opinionsyttring i afseende på: Januariattentatet, som man måste finna uti Jules Favres, Orsinis försvarares, utnämning, Naturligtvis kunna den franska pressens organer: ingalunda frarahålla denna sida af saken, men allt presstvång till trots förstå likväl de franska publicisterna att uti skenbart betydelselösa ord alltemellanåt gifva. ganska märkliga antydningar om den rådande stämningen. Detta har äfven nu varit händelsen i afseende på Jules Favres val, vid hvars omförmiälande den afgjordt regeringsfientliga Revue des Deux Mondes, finner anledning: att om de sista pariservalen yttra, det striden visserligen varit föga häftig, men likväl betydelsefull; ord, hvilkas udd ingen lärer undgå att anmärka. Från England bragte oss i går telegrafen en anmärkningsvärd nyhet, nemhigen att presidenten i Ostindiska byrån, lord Ellenborough, utträdt ur kabinettet, Man kan svårligen misstaga sig om betydelsen af detta lordens steg. Det var, såsom läsaren vet, regerinsens senaste åtgärder i afseende på indiska upproret, som oppositionen i parlamentet skulle taga till utgångspunkt vid sitt i går illämnade hufvudangrepp mot kabinettet. Genom att redan på förhand utträda ur regeringen synes nu lord Ellenborough, mot hvars förvaltningsgren klandret i första rummet skulle riktas, ha velat besvärja och afvända den hotande stormen. Huruvida detta lyckas, lärer man. innan kort få erfara, men man finner emellertid redan af den omständigheten, att kabinettet samtyckt att på detta sätt uppoffra en af sina utmärktaste och mest framstående medlemmar, med hvilken seg ihärdigset tories ännu, trots sin förtviflade ställning, söka hålla sig qvar vid makten. En annan af telegrafen meddelad märklig nyhet är underrättelsen om den skärpa, hvarmed franska regeringen låtit Monitören uppträda mot Turkiet, med anledning af denna makts krigiska dempnstrationer mot Montenegro. Det visar sig häraf tydligen, att det franska inflytandet i Konstantinopel på sista ti!en varit helt och hållet neutraliseradt, då turkiska reB EE